Det ska medges att det var med viss skepsis som jag begav mig till Parksnäckan på tisdagkvällen, där den turnerande sommarteaterinstitutionen (efter dryga femton år med teater i det gröna får de väl lov att kallas så) Kullehusteatern gav sin musikaliska tolkning av Tjechovs ”Måsen”. Nog för att Tjechov envist och inte helt utan fog kallade sina melankoliskt anstrukna dramer för komedier, men en Tjechov som lättsam musikal, eller måsikal som det så fyndigt heter i programmet, skulle en sådan ”Måsen” verkligen flyga?
Men jo då, visst lyckas Kulle & Co få denna sjungande mås att lyfta. Till de riktigt höga höjderna når den kanske inte riktigt, men flygfärdig är den utan tvekan. Det är Linda Kulle, känd för Uppsalapubliken från Stadsteatern där hon bland annat gjorde Irina i en mycket minnesvärd ”Tre systrar” för ett par år sedan, som gjort den ganska omfattande bearbetningen. Rollistan har strukits ner så att endast pjäsens essentiella kvintett återstår: Arkadina, Trigorin, Konstantin, Nina och Masja. Handlingen har försatts till sent 1920-tal. Och i denna tolkning är det inte litteraturens område, utan musikens domäner, som den unge Konstantin längtar efter att erövra och som rivalen Trigorin självgott redan erövrat.
Det är således inom musiken som Konstantin, som görs med all önskvärd sturm-und-drang-patetik av Alfred Tobiasson, försöker finna sina ”nya former”. Scenen då han tillsammans med Cecilia Larssons Nina ger ett smakprov på sin dadaistiska konstmusik, på ett instrument som med sitt roterande cykelhjul mest liknar något som Marcel Duchamp kunde ha satt ihop, är riktigt rolig. Linda Kulles bearbetning och Anita Ekströms regi har överlag spetsat till och renodlat dramats konflikter så att det komiska, snarare än det tragiska, i Tjechovs text tydliggörs.
Så långt är allt gott och väl. Vissa problem uppstår dock efter paus då den tragik som dramat rymmer, hur lustig den än kan tyckas vara, till sist blir oundviklig. Tjechov är alltid tragikomisk. Här har man som sagt haft bättre hand med det komiska än det tragiska och den svärta som texten rymmer får aldrig djupare nyanser än vädret denna småkyliga julikväll – lite gråtrist sådär. Men detta är ändå en föreställning som klarar sig gott på sin charm och sitt goda humör. Kullehusteaterns ”Måsen” gästar Parksnäckan ytterligare några gånger i juli och augusti. Med tanke på det ganska skrala sommarteaterutbudet i Uppsala finns det ingen anledning att försitta tillfället.
Kullehusteaterns "Måsen" spelas även i Parksnäckan 26 juli, 4, 11 och 15 augusti.