Show
The Return of Sam
Reginateatern,
Medverkande: Anna-Karin “ako” Nytell Oldeberg, Grosse Grotherus, Björn Sjödin, Erik Lidholm, Paul Kessel och John Fiske
Text och regi: John Fiske. Produktion: Kesselofski & Fiske
Premiär 2 december (spelas till och med 12/12)
Kolla in laguppställningen ovanför. Ingen av dem är visserligen särskilt lastgammal, men ett snabbt överslag visar att de tillsammans står för ett par hundra års scenerfarenhet, de flesta av dem på Uppsalas tiljor. Sådana fakta kan inte ens en komiker skämta bort.
På rutinens brant i nådens år 2021? Skulle inte tro det, både glöden och glädjen över att underhålla finns kvar. Och erfarenheten fungerar som en trygghet, för att inte säga garanti, för att inget ska gå på tok.
Det spelar ingen roll att en av de medverkande med brittiskt ursprung tar en och annan sur ton, eller att en annan medverkande med brittiskt ursprung råkar tappa lite text. Så pass härligt avslappnat och opretentiöst förflyter de 2,5 timmarna (inklusive paus) som publiken får tillbringa Play it-gängets sällskap.
Spexiga nummer och seriösa låtleveranser avlöser varandra så att det ibland är svårt att hänga med i svängarna. Allra bäst fungerar musikalinspirerade nummer som "Money" från filmen "Cabaret" eller "If I were a rich man" från "Spelman på taket" ("Fiddler on the roof").
Det blir också en hel del musik från James Bond-filmer. Anna-Karin “ako” Nytell Oldeberg briljerar i Nancy Sinatras "You only live twice", en av de allra bästa Bondlåtarna. En annan höjdpunkt är Paul Kessels Ian Dury-doftande version av "Soul man" från "Blues brothers".
Numret där svenska låtar görs om för att passa som Bondtema lockar till skratt. Fast när Paul Kessel kommer in utklädd till Thomas Di Leva och sjunger "Vi ska skjuta varandra" till melodin "Vi har bara varandra" blir det möjligen lite för studentikost.
40-årsjubilerande radarparet Kesselofski & Fiske visar i några omusikaliska sketcher (alltså de består bara av prat!) att deras samarbete ännu fungerar. När en beskäftig John ska undervisa en underdånig Paul i konsten att hålla ett tacktal uppstår stor komik i det lilla formatet.
Till sist måste basisten och sångaren Grosse Grotherus, trummisen Björn Sjödin och Erik Lidholm på klaviatur, sång och gitarr nämnas. De utgör en stabil ryggrad som också får chansen att briljera i ett par nummer.