När årets första Carte Blanche genomfördes var det på en ny dag, söndag, från att alltid ha varit lördagar. Det verkade dock inte spela någon roll, det var lika mycket folk i D-salen på Konserthuset. Det är ju också ganska fantastiskt att det tack vare Musikens Hus Vänner är fritt inträde till detta.
Trio X var som vanligt navet i det hela och de inledde med en tolkning av Bobbie y Ericsons ”Utskärgård” i fin tappning. Konceptet bygger ju på hemliga gäster och först in var förnämlige trumpetaren Karl Olandersson. Elegant både i klädsel och spel, som en sentida cool bebopare från 50-talet, framförde han både eget material och klassiker som ”Stardust” och ”In a mellow tone”, djupt imponerande.
Olandersson kunde ses i ”Andra chansens” intro på tv i lördags, lite oväntat. Mer väntat i det sammanhanget men än mer oväntad i detta var hemliga gästen Shirley Clamp som bjöd på både roligt mellansnack och fin sång, en fullfjädrad artist.
Lite mer udda är The Moniker, eller Daniel Karlsson som han heter egentligen. Han framförde flera finstämda betraktelser med skön stämma. Han gav faktiskt ett nytt perspektiv på sig själv, en bra bit från hans Melloinsatser.
Tillsammans med alltid lika välspelande Trio X – med pianisten Lennart Simonsson, basisten Per V Johansson och trummisen Jocke Ekberg – bjöd artisterna på en något ovanlig (fast egentligen, det brukar ju Carte Blanche vara) eftermiddagsunderhållning denna ovanliga dag med mycket snö men med tåg som gick i tid.