Universitetsaulan andra helgen i december är synonymt med OD:s Caprice. Cecilia Rydinger dirigerar de nära nog 100 körsångarna.
Varning! I texten nedan avslöjas de hemliga gästerna på årets Caprice
Konsert
Caprice
Orphei Drängar med hemliga gäster
Dirigent: Cecilia Rydinger
Ackompanjemang: Trio X, Folke Alin, Andreas Lindgren
Universitetsaulan, lördag–söndag
Betyg: 4
Att OD:s showkonsert med anor tillbaka till 1962 fortfarande fungerar vet alla som varje år troget bänkar sig i universitetsaulan. Ingen kan påstå att det är en trött tradition som bevistas mest av gammal vana. Med få andra evenemang skulle det gå att fylla aulan (ca 1 700 stolar) fem gånger på två dagar.
Kontrasten mot Uppsala Akademiska Kammarkörs nyårskonsert i samma aula är plågsamt tydlig. Den traditionen är ju betydligt yngre, ändå tycks den vara på väg att dö sotdöden.
Hemligheten med OD:s koncept? Bredden och det lätta anslaget är tveklöst två av nycklarna.
Dessutom har OD sedan många år ett trumfkort i presentatören Samuel Åhman. Han leder showen med varsam hand och föredömligt korta, lätt underskruvade mellansnack.
Musikaliskt bjuder årets Caprice på en mix av kör, opera, jazz, chanson, pop och rock. De tre körstyckena som OD gör på egen hand under ledning av Cecilia Rydinger är mäktiga. Urvalet är uppfriskande – hur ofta hör man körverk från Färöarna, Haiti och Finland på originalspråk? Att texterna är obegripliga får man tugga i sig.
Och så till de hemliga gästerna. För den som inte vill veta deras identitet är det hög tid att sluta läsa nu.
Den hemliga gästartisten Ola Forssmed gjorde i rollen som julvärd ett antal misslyckade försök att tända sitt ljus. Till sist lyckades han.
Första gästen är skådespelaren och komikern Ola Forssmed. Manuset till hans inledande julvärdssketch är möjligen i tunnaste laget, men det tar sig när han gör ett försök att ersätta Cecilia Rydinger på pulten. Då övergår han till en mer fysisk Papphammar-humor och drar nytta av sin viga gummikropp.
Forssmed kommer också ut som habil hårdrockstrummis när OD förvandlar Beethovens "An die Freude"-tema i nionde symfonin till en monstruös metalmassaker.
Vilken röst! Sopranen Hanna Husáhr visade sig vara en musikalisk mångkampare. Bästa grenen: italiensk opera.
Sopranen Hanna Husáhr är den andra gästen. Hon visar sig behärska fler genrer än opera. Både de avslutande Queen-låtarna och "Gröna små äpplen" fungerar fint trots att hon frigör sig från sitt vanliga röstläge, den skolade operarösten.
Den talangen får hon däremot användning för i två arior ur den italienska operaskatten. Röstbehandlingen i Puccinis "O mio babbino caro" är på högsta nivå. Smakproven får en att längta till festkonserten i UKK på trettondagsafton. Då återvänder Hanna Husáhr till Uppsala.