Med boxarnäsa och snälla ögon kan man komma hur långt som helst. Liam Neeson har spelat gudakungen Zeus och det gudomliga lejonet Aslan. Han har varit korsriddare, jediriddare och riddare av det runda bordet. Efter det stora genombrottet i "Schindler's list" har den motvilliga hjälten blivit hans speciella signum.
Så det är kanske inte så konstigt att valet föll på Neeson när producenten Luc Besson letade huvudrollsinnehavare till filmen "Taken" i mitten av 00-talet. Han gav en gnutta tyngd åt den tunna berättelsen om ex-agenten och övermänniskan Bryan Mills, som måste rädda sin 17-åriga dotter från albanska människohandlare.
Det märkliga är att Neeson - som verkar vara en omdömesgill man - tackade ja. Och att han har fortsatt att tacka ja, nu för tredje gången. Vad den 62-årige skådespelaren kan ha att vinna på att låna ut sitt varumärke till det här B-filmsbygget är en gåta.
I "Taken 3" blir Bryan anklagad för mord, och måste använda sina speciella färdigheter (varav den främsta verkar vara att han inte kan bli träffad av kulor) för att hitta den verklige mördaren och, återigen, rädda sin dotter undan skumma gangsters.
Den här gången har Besson och regissören Olivier Mégaton tagit hjälp av ännu en tungviktare, Oscarvinnaren Forest Whitaker som polisinspektören som utreder fallet. Han gör sitt bästa för att blåsa liv i rollen, men att hänga i hasorna på den träige superhjälten Mills är ingen inspirerande uppgift.
Det här är en stendum film, med orimlig dialog och röriga actionscener. Att Bryan Mills far fram som en dödsmaskin när han ska bevisa sin oskuld är en ironi som hör actionfilmer till, men när han rammar ett lyftande flygplan för att rädda (!) en av passagerarna, då vill man slå huvudet mot något hårt i ren frustration.