Drama/Komedi
Titel: Anora
Visas på: Fyrisbiografen, Filmstaden Luxe
I rollerna: Mikey Madison, Paul Weissman, Lindsay Normington
Regi: Sean Baker
Speltid: 139 min
Betyg: 2
Första gången en amerikan vinner Guldpalmen sedan 2011 och det är Sean Baker för "Anora" – ursäkta?
"Anora" är regissörens sämsta och mest konventionella film efter en spännande karriär med unika berättargrepp och en egen estetik där han har satt gatans folk och sexarbetare i centrum. Jag har älskat hans egensinniga stil i "Tangerine" och "The Florida project". Men redan i "Red rocket" – om en avdankad manlig porrstjärna – började ett manér av buskisartad humor få för mycket utrymme.
I "Anora" låter Sean Baker Kling och Klang-komiken ta över totalt när buffliga ryska livvakter springer runt på Coney Island och slår huvudet i olika dörrar. Filmen handlar om strippan Anora som blir personlig eskort till Vanya, sonen till en rysk oligark. Efter ett långt och händelselöst festmontage gifter de sig i Las Vegas. Ingen är förälskad. Vanya vill bara slippa flytta tillbaka till Ryssland.
Premissen är inte dålig och i en annan regissörs händer hade historien kunnat bli hotfull. Sean Baker brukar annars lyckas göra amoraliska personer lätta att tycka om, men Anora och Vanya framstår som ovanligt platta. När oligarksonen Vanyas vakter dyker upp för att annullera äktenskapet blir hela produktionen ett stort dratta-på-ändan-haveri. Vissa bjuds det på kul förvecklingar, men eventuella ambitioner om att fånga en sexarbetares livsvillkor och känsloliv misslyckas med råge.