Noveller
Hans Gunnarsson
Den smala lyckan: En novellfläta
Albert Bonniers förlag
Som novellfläta betecknas en serie korta berättelser vilka griper in i varandra, med ungefär samma persongalleri men med skilda infallsvinklar. I Hans Gunnarssons nyutkomna "fläta" är utgångspunkten ett gäng brevbärare i Stockholm, varav en, Bengan, försöker dra i gång en bokcirkel. Särskilt bra verkar det dock inte gå, och under den inledande läsningen undrar jag aningen vilset: vart tog själva bokcirkeln vägen? Det som i stället tar form – efter ett slags prolog där en icke namngiven brevbärare på semester i Rom överges av sin fru, finner sju vita piller i en kudde och sålunda förflyttas in i en tavla – är en svit berättelser om gruppens medlemmar, deras historia och omständigheter.
Hur berättelserna delas, om i tal eller skrift, förblir oklart, men kollegerna får veta mycket om varandra som de inte visste förut. Här finns till exempel Pim-Pim, den språkbegåvade holländaren som dessvärre begått både mord och våldtäkt, Bogdan som tvångsmässigt stjäl både brev och annat som han kastar i vattnet från Västerbron, och Dubbel-Kjelle som får ischias och bryter ihop hos en thaimassös i novellen "Beröringen i sig". Trots både äktenskap och kamratgemenskap lever han i en stor ensamhet. Särskilt Bengans egen historia får gestalta den kritik mot samhällsutvecklingen – eller kanske -avvecklingen – som ligger i fonden genom hela boken. I ”Två saker och en tredje” tar författaren på ett nyanserat och rättframt sätt upp både fördomarna mot mångkulturen och dess faktiska avigsidor: när Bengans fru blir nedslagen på privatskolan där hon arbetar faller misstankarna genast på några stökiga invandrarkillar – medan den skyldige tvärtom är en tvättäkta svensk, med rika föräldrar och fint hus.
Hans Gunnarsson skriver flyhänt och med en lågmäld humor som stämmer väl in i den melankoliska undertonen i boken. Ibland blossar den dock upp i flammande vrede: "Hur fan har det blivit, i det här landet?" Ändå är hans "fläta", och brevbärargänget, inte helt lätta att komma in i. Trots det föredömligt enkla språket känns konturerna vaga, delvis beroende på författarens sparsamhet med personnamn. Efter hand klarnar dock sammanhangen betydligt, när man som läsare kommer gestalterna alltmera inpå livet. "Den smala lyckan" är därtill en av få samtida skildringar av manlig gemenskap i vanliga knegarliv.
På slutet tar sig brevbärarna en påskhelg i Rom. Därhemma väntar nedskärningar och avskedanden.