Den franske författaren Michel Bussi gjorde en av förra årets bästa deckare med ”Svarta näckrosor”. Där lekte han med olika tidsplan och lurade i alla fall bort mig totalt. I nya ”Tiden dödar långsamt” utspelas också händelserna i två delar. Sommaren 1989 skriver den då 15-åriga Clotilde dagbok över händelserna under lovet på Korsika. Det slutar med att alla övriga i hennes familj dör i en bilolycka. Eller är det en olycka? Många år senare återvänder hon dit och får då ett brev från sin mamma som hon själv sett dö i ”olyckan”. Klurigt, välskrivet och möjligen alltför smart intrig, allt parat med en skön känsla för den speciella miljön.
Det har också Mikael Fuchs i sin serie ”Stockholm noir”. Om hans förra ”Mord på öppen gata” skrev jag: ”Fuchs skriver med en enkel självklarhet och mycket svärta i humorn”. Det gäller också nya ”Mannen i vattnet”. Kriminalöverkonstapeln (viktigt med titeln) Håkansson fortsätter att utreda brott tillsammans med mer prosaiske konstapeln Magnusson i det sena 40-talets Stockholm. Skrivet med finurlighet samtidigt som det blir en rolig pastisch på tidens krimlitteratur.
Kanske har Fuchs hämtat lite inspiration från mästaren Cornell Woolrich. I likhet med Raymond Chandler och Dashiell Hammett satte han crime noir ordentligt på kartan i mitten av 40-talet. Roligt nog har Modernista gett ut hans böcker på nytt. ”Natten har tusen ögon” är en förstklassig roman som fångar tiden, novellsamlingen ”Fönstret åt gården” bjuder på ett antal pärlor, varav flera har filmatiserats. Kalla, ångestdrypande och intressanta.
Det sistnämnda omdömet kan stå för norska författaren Agnes Ravatns första bok på svenska också, ”Fågeltribunalen”. Det handlar om tv-profilen Allis Hagtorn som flyr en skandal och tar jobb som hushållerska hos en som det visar sig mystisk man i ett ensligt beläget hus vid en fjord. Vartefter framkommer alltmer om dem båda. Det blir till en intensiv psykologisk spänningsroman av bästa märke.
Mera norskt, mera psykologi (som om det inte ingår i all krimlitteratur). Debuterande Helene Flood fick ett stort genombrott i hemlandet med ”Terapeuten”. Det är många turer runt Sara, psykolog på en ungdomsmottagning. Hennes man försvinner spårlöst och det händer mystiska saker runt hennes hem. Helene Flood är själv psykolog och kan den delen förstås bra. Likaså behärskar hon thriller-genren mycket bra. Man måste helt enkelt läsa klart, och slutet överraskar.
Svenske tv-producenten Stefan Stridh är också han debutant som författare. Och han gör det bra. Boken ”Ljuset under ytan” tangerar skräckromanen och har en del av Stephen King i sig. Det handlar om före detta simhopperskan Hanna som plötsligt jagas av mordgamla åldringar. Hon får motvilligt hjälp av polisen John som till slut tror henne och griper in i jakten på helt motstridiga kopplingar och motiv. Stridh har skrivit en originell historia och det är bara att hoppas på fler.
Britterna och irländarna brukar vara bra i genren och två debutanter visar att återväxten är bra. Irländska Dervla McTiernan är numera bosatt i Australien men hennes ”Dödens flod” utspelas Dublin. Den slitne kommissarien Cormac Reilly får ta över ett förmodat självmord, ett fall som visar sig ha rötterna långt tillbaka i hans egen karriär. Det är en berättelse som griper tag genom sina människoskildringar och miljöer, samtidigt som det är genuint spännande.
Skotske G R Halliday tar sig an det skotska höglandet i fina miljöskildringar och en infernalisk seriemördare i intrigen i ”Ut ur skuggorna”. Ganska klassisk deckarintrig där Halliday kan sitt hantverk och skapar en otäck stämning. Det får gärna komma fler böcker med kommissarie Monica Kennedy, med ett minst lika komplicerat förhållande till jobb och privatliv som vilken Wallander som helst.
Amerikanska Nora Roberts tillhör storsäljarna vilket är en smula orättvist. Så bra är hon inte. Hon har kallats ”Amerikas favoritförfattare” och det kan man förstå: det finns mycket av ”american values” och patriotism i hennes berättelser. Så också i nya ”Förövarna”. Här behöver man inte bekymra sig om komplicerade karaktärer. Det står klart från start vilka som är onda och vilka som är goda. Den familjeplågande Graham är given på ena sidan, hans son på den andra. Förutom de plågsamma skildringarna av hustru- och barnmisshandel handlar det om en framgångssaga. Nästan sexhundra sidor på läckbergsk nivå, schablontyngt men lättläst.