Roman
Natalia Ginzburg
Kvällens röster
Övers. Johanna Hedenberg
Albert Bonniers förlag
Jag blir alltid glad när förlagen släpper lite av "gårdagens" litteratur från 1900-talet och därmed ger oss läsare en möjlighet att återfinna eller upptäcka böcker som är både läsvärda och tidsaktuella. Bra böcker är inte en färskvara. Så är det med Natalia Ginzburgs fina roman "Kvällens röster".
Natalia Ginzburg (1916–1991) var en italiensk författare som gjorde sin verkliga debut ganska sent med boken "Familjelexikon" (nyutgiven på svenska 2021). "Kvällens röster" och "Familjelexikon" är som två systrar. Båda är berättelser om familjer och individer i små och stora sammanhang och mycket är präglat av den sköra politiska situation som rådde under och efter andra världskriget.
"Kvällens röster" är ett kammarspel i en by i norra Italien. Det mesta kretsar kring fabriken som försörjer de flesta. Berättarjaget, Elsa, är förälskad i fabrikörens yngste son. Men drömmen om en framtid rinner ut i sanden. Kvar finns bara skvallret som ett avlägset vågskvalp. Elsa berättar lågmält och är sparsmakad med känslor. Hon är högst olik modern som tar all plats med sin oro, upprördhet och nyfikenhet.
"Kvällens röster" är en finstämd berättelse om människor och deras längtan. De kliver in i berättelsen och rumsterar om, en del dör och försvinner lika plötsligt som de fanns där. Ett varmt inkännande berättarflöde, med ton av Alice Munro. Och en samhällsskildring i stil med Antonio Skármetas roman "Il Postino".