Gripande och medryckande om bortglömd svensk simstjärna

Biografi/Drama

Titel: Den svenska torpeden
Visas på: Fyrisbiografen, Filmstaden Luxe, NF Bio Gränby
I rollerna: Josefin Neldén, Lisa Carlehed, Mikkel Boe Følsgaard
Regi: Frida Kempff
Speltid: 118 min
Betyg: 3

Berättelsen om Sally Bauer är som upplagd för en film. Hon var en fattig och ensamstående mamma som var fast besluten om att bli den första skandinaven att simma över Engelska kanalen. För att göra det i ett konservativt Sverige 1939 behövde hon trotsa samhällets inskränkande normer, där insatsen blev den egna familjen. Men ju mer omgivningen tvivlade på henne, desto mer beslutsam i sitt mål blev hon.

Simmerskan, som länge var innehavare av de flesta simrekord man kan ha i Sverige, är långt ifrån namnkunnig. Även om det tidigare gjorts både pjäser och skrivits böcker om henne. Regissören Frida Kempff fick upp ögonen för Bauer genom Sara Stridsbergs bok "Happy Sally" (2004) och har sedan dess jobbat på filmen om hennes liv.

Josefin Neldén, som har förberetts genom att träna simning i åratal, axlar huvudrollen med en gripande seriositet. Det gastkramande filmfotot, som är filmens stora tjusning, sätter publiken mitt i det oberäkneliga vattnet. Men i fokuset på misären känns det som man aldrig riktigt får lära känna Bauer. Över halva filmen hinner passera innan den verkligen kommer i gång – och sedan avslutas den mitt i berättelsens klimax.

I intervjuer gör Frida Kempff dock klart att hon inte har velat göra en biografisk film. Därför heter det att filmen är "inspirerad av den sanna historien". Tidslinjer har därmed kastats om för att bättre passa ett dramaturgiskt narrativ, namn har bytts ut och en kärlekshistoria har adderats. Bauer gifte sig aldrig, men har här en affär med en journalist som sedan hjälper henne nå sina mål. Det är lite synd att hennes bragd tas ifrån henne på det här sättet och tillskrivs en man.

En biografisk film behöver inte nödvändigtvis vara bokstavstrogen, men då ska de kreativa friheterna vara väl motiverade för att föra fram en tydligare poäng, inte dölja en verklighet som tycks vara mer intressant. Det är aldrig ett bra tecken när man behöver googla huvudpersonen efteråt eftersom man lämnas med så många obesvarade frågor. Filmen tonar ned Bauers imponerande meritlista och lägger i stället stort fokus på konflikter inom familjen, som blir de främsta kritikerna – inte samhället.

"Den svenska torpeden" är ett medryckande och framför allt vackert filmat drama. Men det spretiga fokuset vill ofta lite för mycket och tappar siktet på berättelsens kärna.