Poesi
Lars Hasselblad
Elogia Uplandiae
Edition Tegnér
Själva initiativet är värt beröm. Att lyfta upp författarskap eller titlar som glimmar i glömskans mörker. Förlaget Edition Tegnér gör det i en rad fina utgivningar. Nu med Lars Hasselblad och en volym så tunn att den närmast verkar antydd: "Elogia Uplandiae".
Om Lars Hasselblad vet jag att han härstammar från norra Uppland och debuterade 1967 med samlingen "Moln med lysande kanter" (som häromåret kom i nyutgåva). Av Uppsalapoeten Elin Kvicklunds smått lysande efterord framgår att han hamnade i gråzonen till radikalismens poetiska ideal under dess dominerande decennier. Hasselblad tystnade efter samlingen "Feodorovska" (1970).
"Elogia Uplandiae" liknar ofta ett fragment, men är ett särtryck ur "Feodorovska". Lika fascinerande som fragmentet blir den med sin antydda storslagenhet, med reflexerna som vittnar om ett mycket större verk. Elogia betyder lovsång, men den sorgsna grundtonen leder tanken till elegin, till saknadens dikt. Dikten bär på de gnistrande kontrasterna. När Uppland prisas ringlar sig samtidigt E18 som en "fetblank daggmask" i dikten och Ebba Oxenstierna ser jetplanens kondensstrimmor från sitt gravkor i Norrsunda kyrka.
Uppland får sin lovsång med epokernas randning och landskapets andning: "Nu är vi uppe. /Nu ser vi Uppland./ Hjälstaviken i fjärran./ [...] Socknar och slott radar upp sig./ Ekolsund anas i grönskan./ Gustaf hörs deklamera." Det är vackert som livet och även lika brokigt. Längtar gör man efter hela verket och beklagar gör man att Lars Hasselblad lade bort pennan. 54 års tystnad, nog är det bra synd.