En rejäl vinvägg i ena delen av matsalen.
Boquerone slog upp portarna som Boqueria24 för drygt ett år sedan, men har numera skippat siffran i namnet. Krogarna har varit många i lokalen – och inte alltid så långvariga – men Boquerone visar ambition. Delen med köksluckan och den imponerande vinavdelningen är mysigast att sitta i, och läget i närheten av UKK är förstås inte dumt alls vad gäller folkliv. Inredningen markerar ett tydligt steg mot elegans.
Det är en ambition att uppskatta. Men då måste förstås de rätter som landar på borde tala samma språk, vilket de gör i lite varierande omfattning.
Men först servicen, som gärna får skruvas upp. Nu varierar den mellan krogpatrullens besök. En gång är vi bara ett av ett fåtal sällskap, men servitrisen har ändå fullt sjå att vara närvarande. Tallrikarna dukas av en bra stund efter att dessertbeställningen är tagen. En annan gång blir vi bättre omhändertagna, och får rätter anpassade efter önskemål utan knot.
Maten då? Ovanligt nog är de mer ”progressiva” rätterna ofta bäst. Den största besvikelsen är den enklaste rätten patatas bravas. Potatisen är osalt och för mosig. Trots att de vilar som de ska i sås så vill man i alla fall känna att de haft en fin stekyta. Inte heller klassikern pimientos de padrón tas vidare väl omhand.
En krämig tortilla.
Annat håller betydligt högre klass. Den krämiga tortillan är lätt dekonstruerad, vilket fungerar mycket bra. En annan potatishistoria, ”patatas bomba”, förlåter haveriet med bravas: ett slags överdimensionerade kroketter fyllda med högrevsfärs, där bombernas nästan fluffiga struktur är ljuvlig. Presentationen är också tjusig med en liten blomma på toppen. Även de champinjonfyllda ”qroquetas” är lyckade och härligt fluffiga innanför sitt knapriga skal.
En av de mer "progressiva" rätterna, tonfisk med asiatisk touch.
Tonfisken ”atún a la parilla” är alldeles utmärkt och består av en liten skiva snabbt halstrad fisk på en bädd av chili, koriander och brynt sojasmör. Mellan patrullens besök hinner den förändras något (menyn ändras då och då), men är lika lyckad. ”Dumpling fritos” är ett rart presenterat crossoverknyte med en fin räkröra i, överraskande serverad på en klick mango chutney. Den grillade majskolven är enkel men tillfredsställande, täckt som den är av krossade majschips och manchego, med en välbalanserad hint av spiskummin.
Vill man ha en rejäl köttbit som tapas så går det också. Rätten med det sjungande namnet ”pincho moruno de solomillo” består av grillade oxfiléspett med rödvinssås. Mört, gott och rikligt för en munsbit.
Och så har vi förstås rätten som givit krogen sitt namn: boquerones. Den består av fyra inlagda ansjovisfiléer i ett mycket citrusfriskt olivoljebad där även chili och vitlöksskivor och örter simmar runt. Mungiporna åker upp över en så läcker liten rätt med en fin eftersmak av hav.
Signaturrätten boquerones, syrliga ansjovisfiléer.
När vi kommer till efterrätterna blir det tydligt var Boquerone har sitt fokus – på tapasmenyn. Efterrätterna är mer pliktskyldiga. Crema catalana serveras tyvärr kylskåpsiskall. Stekt ananas med Ben & Jerrys-glass smakar fint, men imponerar inte nämnvärt. Klassikern churros är underfriterad och lite för degig.
Boquerones är sammantaget en trevlig krog. Mycket av maten imponerar verkligen, men här görs också missar. Påhittigheten är en styrka (Krogpatrullen myser bland annat åt den oväntade kombon scampi och saltgurka), medan servicen behöver bli ännu mer varm i kläderna.
Boquerone ligger i hörnet Vaksalagatan-Storgatan alldeles invid UKK.
Läget och en fin lokal har de redan.