Festival
Winter Blues
Katalin, Stora scen
Lördag 21 januari
Vet inte om det var en tanke med att ha "Winter Blues" på det som tjatats om som årets fattigaste helg. Nu behövde nog ingen av de närvarande i publiken ändå sjunga blues om hur eländig tillvaron är. Den talrika (utsålt?) publiken på Katalin verkade stortrivas och det var ett brett och generöst utbud med inte mindre än fyra akter på en kväll. Och detta utan att det kändes stressat eller forcerat.
Bluesen fanns där som en språngbräda för all musik, även om det var mest i arrangören och initiativtagaren Ingemar Bergmans eget band som den var som mest renodlad. Några av Uppsalas bästa gitarrister fanns med i sättningen: Superbe Tomas Arnesen, internationellt stora Roine Stolt, alias Pale Rider och fingerfärdige Tomas Mäkinen. Lägg till eminente pianisten Anders Forsberg och det blev ett rejält sväng. När sedan också Mats Ronander tillstötte på sång och munspel blev det blev det full fart. Denne bluesman vet hur man mjölkar det mesta ur klassiker som "Help me" och "Have you ever been mistreated".
Nestorn Clas Yngström, som avslutade kvällen med sitt Sky High, vet också hur man får ut det mesta från slitna blå toner i tolv takter. Han är ju också en erkänd Jimi Hendrix-tolkare och inledde med "Hey Joe". Lite kuriosa att Hendrix själv tillhörde den famösa 27-klubben, alltså att han avled i den åldern. Vänder man på siffrorna så prickar man Yngströms ålder nästa år då han blir 72. Fast att döma av hans energi på scenen kunde han gott vända tillbaka dem. En mästare på gitarr hur som helst.
Även publiken kunde bortsett från några alibin platsa i SVT:s "Hotell Romantik". Det är 65+ som äger numera. Och de vet hur man njuter av livet trots oxveckor och inflation i både ekonomi och år.
På scenen var det främst kvinnorna om drog ned medelåldern. Snart albumaktuella Among Lynx hade attityden i rockbluesen även om musiken ofta sökte nyare vägar. Med Evami Ringqvist och Elin Öberg i frontlinjen blev det kraftfull rock som gav mersmak. Hoppas de klarar av medlemsbytena på ett bra sätt också. Välsjungande Tove Gustavsson inledde kvällen med sin energiladdade och hårdsvängande sydstatsrock. Inte för att hon behövde något stöd men pappa Kjell satt stadigt bakom trummorna. Roligt med ett generationsmöte hur som helst.
Bluesen har sett många sådana. Hoppas att den i sin vinterform kan bli återkommande.