Industristaden är snart helt utbyggd och antalet restauranger blir stadigt flera. Småfyndigt namngivna Bistrån ligger längs med Ågatan och har kanske inte någon toppenplacering för spontanbesök under vintertid, men till sommaren kan läget invid vattnet säkert locka en och annan flanör. Den lilla lokalen är småmysig på bistrovis, men möjligen lite kal, vilket i viss mån motas med gott om tavlor från lokala förmågor som pryder väggarna och trevligt dukade bord. Några av gästerna slinker in utan ytterkläder vilket ger extra kvarterskrogskänsla.
Menyn drar mest åt det klassiska fransksvenska hållet men bland förrätterna har även italienska influenser smugit sig in. Carpaccio, 115 kronor, är en trevlig start. Den är lätthalstrad och serverad i lite tjockare skivor, men den är smältande mör och serveras med tryffelaioli med sting och lite parmesansmulor och rikligt med plocksallad. Getost med rödbetor plus honung och balsamicostänk (85 kronor) är också schyst, om än kanske tryggt i överkant.
Varmrättsmenyn är ganska stadig med fokus på kötträtter. Den som gillar svenska klassiker kan glädja sig åt både köttbullar, kalvlever i rödvinsås och stekt oxbringa. För fiskfantasten och vegetarianen är urvalet dock betydligt skralare med en rätt av varje.
Den enda pastarätten sticker ut en smula, konjaksflamberad scampi, 190 kronor. Rätten ser inte mycket ut för världen när den serveras, men skenet bedrar och mungiporna pekar uppåt när man fått smak på den mustiga gräddiga såsen och de spänstiga räkorna och dito pastan. Möjligen att man mattas mot slutet då inget annat erbjuds i rätten utöver lite grovhackad rödlök och purjo.
Oxfilén sticker också ut, men främst på grund av det överkomliga priset (269 kronor). In kommer några ganska tunna bitar, ingen mittbit här inte, men smaken och stekgrad är bra. Till det serveras en potatiskaka och en ugnsbakad tomat, enkelt och gott. De tillhörande smaklösa haricots verts-knyten med baconlindning kunde man dock varit utan.
Den vegetariska varmrätten ”Bönor”, 155 kronor visar sig vara en enorm filodegsrulle fylld med, just det, ett rejält lass kidney- och borlottibönor som har sällskap av en gnutta palsternacka och morötter.
Filodegen är frasig och fin. Men rullen är alltför stor och mängden kidneybönor gör att rätten smakar som om den hörde hemma på 1970-talet. Mer grönsaker och till exempel något salt och syrligt som fetaost hade lyft det hela. Till rullen serveras en, enligt menyn, sötsyrlig sås men som framför allt är rejält stark samt en isbergssallad med tomater, koriander och något vi först tror är picklad lök men som mest smakar rå, gul lök och tyvärr tar över smakupplevelsen.
Köttbullarna (179 kronor) är gjorda på viltfärs och serveras med gräddsås, lingon, pressgurka och tryffelpotatispuré. Bullarna är tyvärr lite väl kompakta men i övrigt är det en välkomponerad klassiker.
Till efterrätt blir det en brownie med bärkompott och grädde (80 kronor). Själva chokladkakan har en trevligt krämig konsistens men hade gärna fått smaka mer ”chokladigt”. Körsbär och syrliga vinbär lyfter det hela ett snäpp. Crème brûléen (80 kronor) är precis som den ska vara, knäckig, krämig och med vaniljprickar i botten.
Bistrån bjuder inte direkt på några överraskningar men den får väl godkänt som kvarterskrog. Det vegetariska utbudet förtjänar dock mer kärlek och omsorg.