Få dokumentära filmer berör så mycket som de om barn som far illa. Den här handlar om sjuttonåriga Felicia som då och då läggs in på barn- och ungdomspsyk. Hon tycker att hon inte duger på något sätt, men är också brådmogen, som alla unga som fått ta ansvar tidigt.
Under hela uppväxten har Felicia och hennes syskon har sett mamman få stryk av styvpappan. Nu brottas de med onda minnen och trasiga önskningar om ett annat liv.
Dokumentärfilmskameran finns i rummen i den stökiga lägenheten, likt ”flugan på väggen”. Filmaren följer helt okommenterat vad som händer, hur mamman som tidigare missbrukat, hjälper Felicia att färga håret när styvpappan ringer och hotar, hur lillasystern bara gråter av längtan efter en ”normal pappa”. Hur hela den lilla familjen, tillfälligt utökad med en kompis som inte kommer överens med sin mamma, plötsligt måste flytta till skyddat boende.
Men det är också långa, ganska händelsefattiga sekvenser, med dialoger som inte rymmer så mycket men som ger autencitet.
Felicia är dessutom inkallad för att vittna mot sin pappa i tingsrätten. Svåra saker för en tonåring. Det är inte så konstigt att hon försöker få åtminstone sina ögonbryn perfekt målade innan hon går till skolan.
Inte sedan jag såg Stefan Jarls mästerliga Modstrilogi har jag blivit så gripen av en dokumentärfilm, trots dess lågintensiva tempo och tunga tematik. Inga riktigt laddade scener är i bild, man får ofta höra om svåra ögonblick i filmens familjs liv mer indirekt, de pratar om dem. Att Felicia skär sig är något kameran bara fångar i en glimt och i en kommentar som fälls av pappan som med grabbig keps på skallen försöker få kontakt med sin dotter utanför tingssalen, strax före hennes vittnesmål.
Det valhänta i hela situationen är svåruthärdlig. Men filmaren visar ändå att hoppet för Felicia finns.
Filmen är gjord i samarbete med bland andra Brottsofferjouren och det vällovliga syftet är att visa att barn som ser våld i nära relationer får ärr i själen. Felicia själv visar en fantastisk styrka, inte minst för att hon ställer upp för denna film där hennes eget liv är i fokus.