Befriande enkel brittisk dikt

Magnus Dahlerus har läst Simon Armitage, som förför sina läsare med en oskyldig och diskret flirt.

Oväntad. Simon Armitages poesi synar det udda i det vardagliga. Och tvärtom.

Oväntad. Simon Armitages poesi synar det udda i det vardagliga. Och tvärtom.

Foto:

Recension2014-11-26 09:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

För några år sedan introducerade poeterna Lars Häger (från Uppsala) och Erik Bergqvist brittiske Simon Armitage på svenska. Volymen ”Framtiden var en gång en vacker plats” (2011) innehöll ett urval ur Armitages produktion som rymmer poesi, prosa och drama, för förlag, radio och tv. Han har fått en rad priser, ibland omnämns han som en av Storbritanniens mest populära poeter. Nämnda översättare ger nu ut en diktsamling av Armitage i sin helhet och det är bokförlaget Edda från Uppsala som ger ut volymen. Den ingår i ”Gröna serien”, utgivarens satsning på utländsk poesi tolkad till svenska ”hellre i helheter än i urval”. En klok idé, poesiurval lämnar ofta en slags känsla av tomhet. Hela samlingar ger den upplevelse av djup och identitet som lyrik handlar om.

Dikterna i ”Se Stjärnor” är små prosaberättelser. Armitage tar fram det vardagliga i udda situationer som en astronaut på hemväg från jobbet, en gravplundring med ateisten Richard Dawkins. Eller tvärtom, något ovanligt sker i det välbekanta med utgångspunkt i till exempel ett par som lyssnar på grannarna, en far och son på fisketur.

Armitage är en berättare som ser till att ha med sig läsaren. Med svart humor och en glimt i ögat förför han. Han ljuger och skämtar, halvt på allvar, halvt på lek. Det är så nära suveränt befriande enkel dikt man kan komma.

Fotnot: Onsdag 26 november sänder Kulturmagasinet Kobra ett reportage om Simon Armitage.

Litteratur

Simon Armitage

Se stjärnor

Bokförlaget Edda