Roman
Layla Martinez
Carcoma
Övers. Annakarin Thorburn
Rámus förlag
En mormor bor med sitt barnbarn på den spanska landsbygden i ett hus som inte ger dem någon ro. I huset lever nämligen mystiska skuggor som bara tycks vara till freds när kvinnorna utkräver hämnd på de män som har skadat familjen. Huset tycks dock även hindra kvinnorna som bor i det från att någonsin lämna det eller vara lyckliga.
Carcoma är ett spanskt ord som betyder trämask och som används för att beskriva ett allvarligt problem som gnager på och plågar den drabbade. Layla Martinez surrealistiska bok med samma namn handlar om klass, könsmaktsordning och politik. Men framför allt är det en skräckroman om att vara fast i strukturer och om hur det gör en bitter.
Det är befriande att berättarrösten inte har några problem med att erkänna sig bitter och ursinnig. I stället läggs fokus på att skildra patriarkal och klassmässig makt och på hur samhället är riggat av de som gynnas av dessa strukturer. Layla Martinez gör det med en prosa som likt huset i boken grabbar tag i en direkt och tränger in under huden. Och jag uppskattar bokens tes att bitterhet är något som helt tar över den drabbade, men att den också kan vara de underordnades främsta källa till hopp i en riggad värld.
I en berättelse med så mycket mörker blir jag särskilt berörd av ljuset. Som då mormodern till sin glädje upptäcker att hennes dotter inte har något spår av hennes bitterhet. Då gör det dock också extra ont när hon förförs av den rike snygge mannen från fiendefamiljen.