Drama
Titel: Innan, nu, då
Visas på: Bio
I rollerna: Happy Salma, Arswendy Bening Swara, Laura Basuki
Regi: Kamila Andini
Speltid: 103 min
Betyg: 3
Smäktande stråkmusik, sensuell slow motion och blommiga klänningar – i sin senaste film gör den indonesiska regissören Kamila Andini knappast någon hemlighet av sin kärlek till filmen "In the mood for love" (2000). Liksom Wong Kar-Wais moderna klassiker kretsar "Innan, nu, då" kring en otrohetshistoria under 1960-talet, även om handlingen denna gång utspelar sig på Java i stället för i Hongkong.
Efter ett traumatiskt förflutet där hon har förlorat sin första familj är Nana gift för andra gången med en välbärgad företagare. Livet som hemmafru börjar dock te sig allt tommare i takt med att barnen blir äldre och mannens älskarinnor fler. Och på nätterna hemsöks hon av gestalter från förr. När Nana oväntat nog blir vän med en av älskarinnorna inleds dock ett slags frigörelseprojekt från den kvävande borgerligheten. Invävt i familjens liv skymtar den politiska situationen i Indonesien, som under general Suhartos anti-kommunistiska kampanj snart skulle komma att urarta i en av 1900-talet blodigaste utrensningar.
Trogen sin förebild är handlingen i "Innan, nu, då" helt underordnad stämningsskapande effekter. Filmen frossar i detaljer som dimman i en skogsdunge, de trånande ögonkasten mellan älskande, eller det frasande ljudet från cigaretter. Allt syftar till att skapa en atmosfär av förhöjd intensitet i scener som annars påminner om ett konventionellt kostymdrama. Denna strävan utgör ett lovvärt försök att nå vad som kan sägas vara filmberättandets essens – det förtätade ögonblicket.
Dessvärre är Kamila Andinis stil så fylld av lånade och välbekanta beståndsdelar från andra filmer att förtätningens magi aldrig riktigt uppstår. Inslagen av symbolik i berättandet riskerar dessutom att kännas förnumstiga snarare än djupsinniga – som när Nanas hårknut blir en bild för slutenhet och hemlighetsmakeri. När hon senare släpper håret löst framstår det som en sliten bild av kvinnlig frigörelse. Trots att filmen bleknar i skuggan av sina många inspirationskällor finns det dock tillräckligt med dragningskraft i dess frammanande av en svunnen tidsepok för att tillfredsställa biobesökare med ett trängande begär efter sensualitet.