Roman
Alice Winn
In memoriam
Övers. Annika H Löfvendahl och Jan Hultman
Albert Bonniers förlag
"Årets bästa roman." Så rankas Alice Winns debutbok "In memoriam" av den brittiska bokhandelskedjan Waterstones. Överord, tycker jag, men utan tvivel är boken en osannolik prestation av en nybörjare. Genialt komponerad och kopplad till citat ur världslitteraturen pendlar romanen från en internatskola i England till första världskrigets skyttegravar och fångläger.
Tonåringarna Henry Gaunt och Sidney Ellwood står i centrum. De delar rum på en privatskola. Deras haltande kärlekshistoria pågår i en tid då homosexualitet är straffbart men godtas på internaten, bara den hemlighålls. Alice Winn punkterar skolornas kultur av elakhet och pennalism under välvilligt leende lärares tillsyn. "Karaktärsdaning" kallas det.
Bokens huvudtema är hur rika skolpojkar, med föreställningar om krigets heroism, ljuger om sin ålder och tar värvning i första världskriget. De är 15 till 18 år och har nyss lekt krig i skogen. Så hamnar de som officerare i skyttegravar där lik sugs ned i lervällingen och råttor och flugor, skavsår och skräck blir deras vardag. En julidag 1916 kastas de mot tyskarna vid Somme. Denna enda dag dog 20 000 och 40 000 sårades. Man kan tycka att det är siffror hemska nog. Därför är det obegripligt att Alice Winn felaktigt uppger att 60 000 stupade.
Avsnitten från fronten är bokens starkaste. De har släktskap med Remarques roman "På västfronten intet nytt" (1929). Men Winns utgångspunkt är den brittiske skalden Alfred Tennyson (1809–1892). Hans dikt ”In memoriam A.H.H." har gett boken dess namn. Sidney är i boken krigspoet och levandegöra den skara unga män som gjorde dikt av krigets fasor, och av vilka Apollinaire är den mest namnkunnige.
I ett fångläger hos tyskarna blir britterna åter barnungar och roar sig med fantasifyllda flyktförsök. Fars och äventyr råder. Jag antar att författaren vill ge sina läsare andrum från fasan. Men det blir för orealistiskt uppsluppet för min smak. Detta plus det aningen lättvindiga slutet och att Alice Winn låter nyckelpersonen Henry dö och återuppstå hör till romanens svagheter.
Men strunt i det. Den här boken är ändå en litterär skräll med sin intensiva handling och sin grimas åt människans tro att det skulle finnas något sådant som ett "humant krig".