Animerat
Titel: Teenage mutant ninja turtles: Mutant mayhem
Visas på: Bio
I rollerna: Nicolas Cantu, Ayo Edebiri, Jackie Chan
Regi: Jeff Rowe, Kyler Spears
Speltid: 99 min
Betyg: 4
Att vara tonåring är inte lätt. Speciellt inte om man är fyra muterade ninjasköldpaddor med en överbeskyddande råtta som pappa. Det är alltså dags för en ny film om de fyra pizzaälskande och kloakboende brottsbekämparna döpta efter italienska renässanskonstnärer – Leonardo, Michelangelo, Donatello och Rafael.
Femton år har gått sedan den radioaktiva ooze-sörjan sipprade ned i underjorden och skapade mutanter av en råtta och fyra bebissköldpaddor. Nu är de tonåringar och det kliar i skalet att komma ut ur kloakerna, men deras råttpappa Splinter säger nej. Människor är monster och vill dem bara illa. Efter att de har fått en ny vän i människan April O'Neil bestämmer de sig för att det bästa sättet att få folk att ändra sin syn på dem är att bli hjältar. Vilket är lättare sagt än gjort.
Bli inte avskräckta av att se Seth Rogens namn som medförfattare och producent, här finns inga sex- eller drogskämt. Långt borta känns även de båda Michael Bay-producerade spelfilmerna som inte gjorde många glada. Vad vi får är i stället den bästa Turtles-filmen hittills. Regissören Jeff Rowe, som även låg bakom underbara "The Mitchells vs the machines", har injicerat samma anarkistiska livfullhet och frenetiska animationsstil som vi även har fått se i Spider-Verse-filmerna. Det är fart och fläkt, inte minst i actionsekvenserna som med hjälp av Trent Reznor och Atticus Ross energiska musik kastar in oss i slagsmål och ut på New Yorks gator.
Och för en gångs skull känns de fyra ninjasköldpaddorna faktiskt som tonåringar. Det är tydligt att detta är ett försök att lansera dem för en ny generation. Vilket inte minst märks på alla populärkulturella referenser (amerikanska) som spottas ut. Och spottas ut repliker görs det rikligt när bröderna ständigt pratar i munnen på varandra av ren juvenil iver. Filmens vinst är inte någon banbrytande story utan det överflöd av kreativitet och glädje som smittar av sig på publiken. Sedan behöver man varken vara mutant eller tonåring för att känna igen sig i känslan av att vilja bli accepterad. "Mutant mayhem" är en välkommen comeback för ninjasköldpaddorna. Cowabunga!