Essäer
Stig Larsson
Högt och lågt
Albert Bonniers förlag
Den bok om det svenska deckarundret som Stig Larsson för ett par år sedan fick ett förskott på blev aldrig färdigskriven. Knappt ens påbörjad, vad det verkar. Synd, en sådan bok saknas.
Det lilla som han ändå fick ihop har nu samlats i den korta boken "Högt och lågt". Och med den slocknar det sista hoppet om Larsson som författare. Det snille som han ägde är borta. Det är sanningen, allt annat är lögn. Må det vila i frid.
Om den svenska deckarens kvalitetsförbättring sedan millennieskiftet och framåt blir inte mycket sagt. Läsaren bjuds på en oinspirerad och tandlös diskussion om fin- och fulkultur som har något av småtimmar och utkast över sig.
Larsson listar även sina personliga favoriter i genren – en tio-i-topp-lista som förlaget använder för att sälja in boken till läsarna. På förstaplatsen placerar han "Män som hatar kvinnor" av sin namne Stieg Larsson. Motivering till pallplatsen saknas.
I övrigt består boken av hugskott. Apropå ingenting klämmer Larsson in ett klumpigt försvarstal för Jean-Claude Arnault och gubbars rätt att ragga på unga tjejer. Att han därtill skriver att han med åren har blivit mer noggrann med vad han publicerar är en paradox.
Allt är skrivet med Larssons släpiga stil. Författarrösten finns där, men den svamlar. Pladdrigheten har tappat sin charm och blivit gaggig. Det är förståeligt att förlaget velat ha något slags valuta för sitt förskott, men det här är pinsamt för alla inblandade.