Karriären som komiker krockar med familjelivet

Uppsalafilmaren Ellen Fiskes porträtt av komikern Charlotta Björck är inkännande och mångsidigt, men vore bättre som kortfilm.

"Jag ska bara gråta lite först" handlar om småbarnsmamman Charlotta Björck som lämnat sitt jobb som personlig assistent och satsar på att bli komiker.

"Jag ska bara gråta lite först" handlar om småbarnsmamman Charlotta Björck som lämnat sitt jobb som personlig assistent och satsar på att bli komiker.

Foto: Folkets Bio

Recension2025-03-13 13:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Dokumentär

Titel: Jag ska bara gråta lite först
Visas : Fyrisbiografen
Medverkande: Charlotta Björck
Regi: Ellen Fiske
Speltid: 71 min
Betyg: 3

Få svenska dokumentärfilmare förmår komma lika nära sina objekt som den Uppsalabördiga regissören Ellen Fiske. Vare sig hon åker till den lilla skotska orten Motherwell för att skildra några utsatta ungdomar ("Scheme birds"), eller till San Francisco för att följa före detta religiösa fundamentalister ("Leaving Jesus") är hennes kamera och öga kusligt nära livet.

I den nya dokumentären "Jag ska bara gråta lite först", om komikern och skådespelaren Charlotta Björck, känd från "Bäst i test" och "Melodifestivalen", finns samma utsökt uppmärksamma närgångenhet. Tyvärr är materialet otillräckligt för en långfilm.

Småbarnsmamman och Instagramprofilen Charlotta Björck fångas i ett känsligt ögonblick när hon överger sitt jobb som personlig assistent och satsar på drömmen om att stå på scen och underhålla andra. Medan hennes popularitet växer och nya karriärmöjligheter uppenbarar sig, knakar familjelivet i fogarna.

"Jag ska bara gråta lite först" är en inkännande film om drömmars pris och parlivets prövningar. Charlotta Björck ger ett ansikte till de vardagshjältar som mot alla odds förenar karriär och skuldkänslor, självförverkligande och moderskap. Berättelsen är sömlöst sammanvävd, men den enkla formen känns som ett steg bakåt efter regissörens tidigare internationella bravader.