Roman
Peter Højrup
Övers. Jonas Rasmussen
Island
Flo förlag
Kanske går det att se något tydligare om vi bara skönjer konturerna, när vi måste använda vår fantasi för att fylla i och göra helt. Tanken slår mig när jag läser "Island", den danske poeten Peter Højrups suveräna debutroman. Ett litet mästerverk som nu finns i svensk översättning.
Berättelsen lockar mig framåt genom antydningar och ett bildspråk som ofta är rent fantastiskt. En skrivande man är på väg mot Island i ett flygplan, klaustrofobiskt instängd med medresenärer som fördriver tiden med underhållningslitteratur. Existensen och samtiden framträder som genom en halv spegel, med buckligt glas och svart ram. Genom sin resa söker mannen kvinnan som är mor till hans barn och som med dem har gett sig av. Kanske bara tillfälligt, kanske för alltid.
Mannen vacklar, hoppas och tvivlar. Han riktar sin berättelse till kvinnan. Bakom ligger något som han ångrar, kanske ett svek som han har projicerat på henne, en otrohet som kanske var hans egen.
Han ångrar även att han tog emot Danske Banks litteraturpris på 300 000 danska kronor. En för honom gigantisk summa, dock inte så stor att bankens vd skulle märka om den drogs från hans årliga bonus. Pengar som banken har lurat av sina kunder och nu "skänker till kulturen", som inte vill ha dem.
Nomineringen rubbade därtill tillblivelsen av verket "Ö" som mannen hade tänkt skriva. "Ö" är kanske inte den bok som vi nu läser, men titeln förser "Island" som både plats och roman med symboliska bottnar.