Uppsalas och hela Sveriges fenomenale rimsmed Owe Thörnqvist firar som bekant 90 år med en turné som nyligen nådde Uppsala, samt med en ny cd som kort och gott heter ”Owe 90”.
Innehållet kan tyckas disparat, en blandning nya inspelningar med material från 1950-talet, men här finns en hel del godis för Owe-fans, och några verkliga pärlor.
I de nya inspelningarna möter vi den tillbakalutade veteranen som ömsom är allvarlig, ömsom glädjefylld och uppsluppen. ”Genom dina ögon” är en fin, hoppfull kärlekssång i gammeldags jazzschlagerformat, mot bakgrund av artistens synsvårigheter. Och i den festligt prunkande valsen ”Vår vid Fyris” är revyartisten tillbaka, i en sång från en av de legendariska 50-talsrevyerna med Rune Ek.
”Balladen om Slim MacClosky” är en milt absurdistisk betraktelse om barndomens cowboylekar, med genuin countryfärg och rimsmedens karakteristiska, skarpsynta ordvändningar som får en sardonisk avrundning. Såväl den sången som mustiga ”Pirum blues” - påbörjad 1952 och färdigskriven 2019 - har tydlig Uppsalafärg.
Guldet i samlingen är Owe tidigaste, hittills okända inspelningar från 1952, däribland ”Bachelors life”, en häpnadsväckande helgjuten parafras på cowboy- och lägereldssånger typ Roy Rogers, på bred amerikanska och genuina cowboy-stämmor från spelkamraterna. Så läckert! Detta är den felande länken mellan Owe Thörnqvists countryinfluenser och ett Hank Williams-inspirerat bygdeblad som ”På festplatsen”. Också ”Morphine Bill & Cocaine Sue” är en pärla, lite jazzigare och med fint gitarrlir, trots enkla inspelningsförhållanden.
”Tumba-Tarzan” är en märgfull ”outlaw blues” som i form och innehåll kan föra tankarna till såväl Cornelis Vreeswijk som Johnny Cash. ”Igår” en underhållande humoresk i duett med Brita Borg, och det bluesiga anslaget återkommer i ”Kräftblues”. Samt som bonus en festlig Thörnqvistsk melodikavalkad med Egon Kjerrmans orkester. Och vilka melodier sedan!
Så över till Kent Wennman Rockabilly Kvartett som återkommer med ett knippe Elvis-associerade sånger på ett nytt minialbum. Flera av dem framförda i ett fränt, avskalat, studsande och oerhört pådrivande rockabilly-format, inklusive ”Rip It Up”, ”Big Hunk O’ Love” och ”Maybelline” – mer rockabilly än Elvis originalversioner. Bra lirat av hela bandet, och gitarristen Ulf Holmberg avfyrar som vanligt några blixtrande, snärtiga solon. Det blir svårt att sitta still.