Essä
Ulf Olsson
Olydiga undersåtar – En pamflett
Nirstedt/litteratur
Olydnaden är ett tveeggat svärd. Att slänga färg på konstverk är teater – effekten på klimatpolitiken är försumbar. Civil olydnad av Gandhis slag stjälpte däremot ett imperium. Ulf Olsson resonerar kring dess topografi i "Olydiga undersåtar – En pamflett".
Att kalla boken pamflett är dock inte helt korrekt. Snarare rör det sig om ett försök att arbeta sig igenom en historisk tradition av olydnad inför makten. Men som vägg är den inget att luta sig emot. Ulf Olsson diskuterar Malcolm X, aktivist för det afroamerikanska USA, men också en högst tveksam demokratisk kraft inom ramarna för Nation of Islam. Vilka för övrigt mördade honom efter hans avhopp.
Jag tänker på de inhemska Erik-Jansarna i Mellansverige på 1800-talet. Fritt tolkande Bibeln, förföljda av staten, emigrerade de i massor till USA. Olydiga – absolut, men också intoleranta, dogmatiska och sekteristiska; deras bokbål på oren litteratur är mörker, inte motstånd.
Imponerande är Ulf Olssons beläsenhet och beundransvärd är hans ihärdighet, men han tycks aldrig komma till den skarpa slutsatsen. Resonemangen ligger i vägen. Motstånd är ett medel, liksom kompromiss och överenskommelse. De analytiska kategorierna kompliceras av begrepp som klass, kön och etnicitet. Olsson läser sig igenom texterna med olydnaden för ögonen.
Motståndshandlingen blir på så sätt en filosofisk hållning, en vägran att godta det förhandenvarande. Men pamflett – inte alls.