Noveller
Lise Tremblay
Driftens väg
Övers. Elin Svanh
Rámus förlag
Att bli bedragen och dumpad gör djävulskt ont – och det gör inte mindre ont med åren. Kvinnorna i franskkanadensiska Lise Tremblays novellsamling "Driftens väg" har det gemensamt att de alla är nyblivna pensionärer som har måst bryta upp från en relation som skulle ha varit livslång.
Sorgen över det som sent i livet har gått förlorat trumfas bara av skammen. Dels skammen över att ha blivit bedragen och bortvald, men också skammen över att ha slösat bort sitt enda liv på en usling till karl.
Hur kunde dessa välutbildade, upplysta och starka kvinnor kliva rakt i kvinnofällan? Hur kunde de låta sig luras iväg till sömniga småstäder där livet gick i stå medan maken gjorde karriär? Hur kunde de förblindas så av presenter och resor att de gav upp sina egna drömmar? Är det kärleken som ska skyllas för deras blindhet och dumhet? Och var den i sådana fall så mycket värd. Eller var den bara distraktion och olycka.
Trots att Lise Tremblay i sin författarskap ofta hanterar stora känslor och omvälvande händelser vilar alltid ett stort och majestätiskt lugn över såväl språket som hennes stoiskt samlade huvudpersoner. Ett lugn så stort att det finns något spöklikt över det. Ett lugn så stort att det bara kan förmedlas av den som har levt färdigt.
Vilsenheten hos Lise Tremblays tanter är trots lugnet dock lika stor som hos en dumpad tonåring. Trots all samlad livserfarenhet måste de, liksom alla som har lämnat en lång relation, omskapa sig själva och ta ut en ny riktning. Med eller utan spänstig hy måste livet gå vidare. Skillnaden är den att Tremblays kvinnor inte har så mycket mer att hoppas på i livet.
Rámus förlag och översättaren Elin Svahn har förvaltat Lise Tremblays författarskap i Sverige alltsedan hon 2015 introduceras på svenska med boken "Hägern". De har gjort det exemplariskt och utan stora gester. Mottagandet av Tremblays böcker har alltid varit positivt, men märkligt nog har det också haft något blygsamt över sig.
Tiden har länge varit inne för den lysande Lise Tremblay att få en större läsekrets i Sverige. Och om det inte sker med "Driftens väg" så sker det kanhända aldrig. Och det vore synd för det här är verkligen en utsökt liten bok av högsta kvalitet. Och då är det inte ens Tremblays bästa. Kort sagt får det nu vara slut på anspråkslösheten.