Förra sommaren tog några unga begåvade musiker initiativet till Löfstabruks Kammarmusikfestival med spelplats i den vackra bruksparkens orangeri. Glädjande nog upprepas detta evenemang i år och efter att ha bevistat två av tre konserter kan jag konstatera att kvaliteten på framförandena är fortsatt mycket hög. Flera av de medverkande musikerna har studerat vid Edsbergs Musikinstitut, bl a uppsalaviolinisten Paula Zarén, och alla tillhör den unga svenska musikeliten. Den tekniska skickligheten är avsevärd men det som genomgående präglar samtliga framföranden är entusiasm, fräschör och fullständig avsaknad av allt som kan smaka rutin. De unga musikerna satsar varje gång allt och resultatet är hänförande.
Denna gång har de unga arrangörerna anlagt ett något vidgat perspektiv och inkluderat en del modern musik men festivalens inledning med Stenhammars Allegro Brillante för pianokvartett i Ess-Dur (Zarén, Brunström, Hallongren och Rudberg) lade en stabil grund för fortsättningen. Sjostakovitjs charmerande 5 stycken för två violiner och piano spelades livligt och lätt av Naimark-Meyers, Marmén och Rudberg. Sopranen Christina Nilsson medverkade med fyra arior av Mozart, Puccini och Weber och imponerade storligen med sin välklingande och mogna röst och sin inlevelse i styckenas dramatik. Utan tvekan ligger en lysande framtid framför henne.
Första dagens mest intressanta verk var den medverkande violinisten Johannes Marméns egna Lighthouse Quintet, inspirerat av astronomiska upptäckter och illustrerat av ett fotografi där i en optisk illusion Vintergatan synes stråla ut från ett fyrtorn. Det femsatsiga verket framfördes nu för första men säkert inte sista gången. Klusterackord i pianot kontrasterades mot långa höga toner i stråkarna som allteftersom skapade en suggestiv känsla av tyngdlöshet. Detta var verkligen ”sfärernas musik”.
På lördagen som hade ett franskt tema framfördes Debussys cellosonat (Hallongren och Rudberg) och hans violinsonat (Marmén och Rudberg), båda vackert och färgrikt spelade med fin fransk esprit. Dessa kompletterades av Faurés pianokvartett nr 2 i g-moll (Naimark-Meyers, Brunström, Hallongren och Rudberg) i en tolkning full av blod och märg där varmt och mjukt spel i näst sista satsen kontrasterade mot finalens böljande färd mot det eruptiva slutet.
Festivalen avslutas idag, söndag, med bl a Arno Babadjanians pianotrio och den enastående Christina Nilssons återkomst med ett urval av svenska sånger.