"Kulturbarn" av Åsa Beckman.
Essä
Åsa Beckman
Kulturbarn – Att växa upp i skuggan av en författare
Norstedts
Åsa Beckman är dotter till författaren och kritikern Erik Beckman (1935–1995), som var ett hett namn i svensk litteratur. I essän "Kulturbarn" berättar hon om hur hennes barndom överskuggades av hans känslolägen och av fruktan för att han skulle ta sitt liv.
"Medberoende" kallar hon det och jämför sig med barn till andra manliga författare. Praktexemplet är Thomas Mann, där de sex barnen drillades till tystnad när fadern förskansade sig i sitt arbetsrum. Hustrun Katia såg till att geniet fick dyrkan och arbetsro.
Författarmödrarna däremot tycks varken ha arbetsrum eller genistatus och deras ungar lever ofta omedvetna om mammornas betydelse. Anna Wahlgren och Kerstin Thorvall hör till undantagen.
Boken sjuder av undertryckt raseri, när Åsa Beckman visar fram Pär Lagerkvists och Stig "Slas" Claessons vredesutbrott hemma, Sven Stolpes och Jörn Donners rena elakhet mot sina söner, eller Per Wästbergs och Anna Wahlgrens excellerande i falska familjeidyller i medierna. Och Beckmans pappa satte in Kristina Lugn i familjealbumet samtidigt som hon var hans älskarinna.
Essän om författarbarn är bra. Informativt, initierat, spännande och lättläst bärs kulturskvaller, sorg, självupptagenhet och elakhet fram. Och så noterar Åsa Beckman att ett "mentalt skifte" är på gång, möjliggjort av den digitala utvecklingen. Kulturbarnen slår sedan en tid äntligen tillbaka mot föräldrarna med sina versioner av verkligheten.