Vem det nu än är som gömmer sig bakom masken så lär nog denna mest bli ihågkommen som just Fröken Snusk.
Konsert
Fröken Snusk
Parksnäckan
Söndag 2 juni
Betyg: 3
Det första jag tänkte på när ännu en av den långa raden av varma sommarkvällar värmde upp Parksnäckan var att det måste vara väldigt varmt att framträda i tät rånarluva. Och Fröken Snusk höll ett högt tempo från början till slut i den nedgående solens strålkastarsken.
Det andra var att det i den till bara en tredjedel fyllda Parksnäckan var så låg medelålder på publiken. Med låg menar jag verkligen låg, några av de entusiastiska fansen har nog inte ens gått ut förskolan. Okej, de var i minoritet, men ändå. Med låttitlar som ”Rid mig som en dalahäst”, ”Strypsex i ditt garage” och ”Klamydia” funderar jag på hur deras föräldrar har förklarat låtarna för dem.
Det var mycket väsen runt de så kallade ”Swiftie daddies”, alltså pappor som hängde på sina döttrars hängivenhet för Taylor Swift. Ett fenomen som jag inte tänkt på tidigare är ”Snuskmammorna”. Någonstans känns det inte helt bekvämt med mammor – övervägande här med möjligen någon rodnande pappa – som filmar sin lille telning som dansar och sjunger med. Känner mig stundom som Siewert Öholm i det klassiska Studio S-programmet om hårdrock för länge sedan, dags för moralpanik eller….?
Fröken Snusk själv framförde några funderingar då och då om hur den så unga publiken kan relatera till texterna.
Inte heller hade jag funderat över att Fröken Snusk i allt det utstuderade konceptet faktiskt fungerar som en förebild, en idol som vågar ta för sig och vara så fräck som man kan önska sig ibland. Och en som dessutom känns vänlig och trevlig. Sämre kan det vara. Det märktes också på publiken där en överväldigande majoritet var kvinnlig.
Uppsalas Rasmus Gozzi vet hur man svarvar ihop en hit som slår ända ned i förskoleåldern. Här med sin kända dalahäst på magen.
Konserten då. Jo, efter att en DJ värmt upp under en lång stund med käcka diskohits kom huvudpersonerna punktligt in på scenen. De avslutade lika punktligt drygt fyrtio minuter senare. Det verkade som att publiken var nöjd med den längden, där nog alla hitsen fanns med. Musiken var förinspelad så det blev snudd på en karaokestämning över det hela. Den förstärktes när en påläst flicka ur publiken togs upp på scenen och fick sjunga en hel låt i stort sett själv. Överhuvudtaget imponerade den unga publiken med sina låtkunskaper.
Farten var hög rätt igenom och det finns en hel del humor i alltihop som förlåter mycket. Eftersom jag själv tillhör dem som mest svär när en nedväxlad miljöbov ligger i vägen så lär nog denna konsert ändå inte frälsa mig till epadunk.