Last Days of April har levt i 20 år och släpper nu sitt nionde album. Och de har inte försökt sig på några nya tongångar utan har grottat ner sig i den truliga och helanaloga indiepop som var populär för sådär tio år sedan. Omodernt visserligen, men med mysiga Josh Rouse-melodier, en extrem förkärlek för pedal steel och slidegitarr och så förstås Karl Larssons Neil Young-inspirerade sång är resultatet ändå skönt kompromisslöst. Även om kanske inte heller detta album kommer att ge bandet det stora genombrottet.
Bästa låt: ”Oh well”.