Essä
Antje Jackelén
Tio tankar för själens hunger
Romanus & Selling
I Torgny Lindgrens novell "Störstorden" plågas en predikant av de stora orden. För honom är det som "att hava som en orgel ini sig". I boken "Tio tankar för själens hunger" tar sig ärkebiskop emerita Antje Jackelén an dessa ord. "Med tiden har jag blivit alltmer övertygad om att förståelsen för de stora orden och idéerna behöver öka", skriver hon.
Begrepp som förnuft, försoning och frihet ställs i relation till det som hon kallar "moderniteten", vars väsen mer förutsätts än analyseras. Boken är en blandning av essä och predikan, där hon använder sig av såväl naturvetenskap som humanvetenskap och teologi. Kapitlen om tid och frihet är tänkvärda och inspirerande. Skildringen av människans kamp med ångesten är däremot för teoretisk.
Hos Torgny Lindgren blir predikantens storord till kött på ett drastiskt sätt. Hos Antje Jackelén tar de i stället gestalt i relationer och ett gemensamt ansvar. Hon vill på så sätt aktualisera de stora orden för läsaren. Lyckas hon med det? Både ja och nej. Stororden förblir stora ord, som med svårighet bryts ned till något tillämpbart för den som i sin vardag är tvungen att problematisera dem.
"Tio tankar för själens hunger" är oklanderlig teoretisk teologi på hög nivå, och just därför också lite intetsägande. Saknas gör en tydligare koppling till människans bristfälliga och komplexa tillvaro, där dessa ord en gång har blivit till.