Olyckliga dödsfall tillhör ju det som lite makabert får delar av artistvärlden att leva upp. Den amerikanska gruppen The Allman Brothers Band fick sin beskärda del. Just när den fått sitt riktigt stora genombrott avled den fantastiska gitarristen Duane Allman i en mc-olycka hösten 1971. Ett år senare gjorde basisten Barry Oakley detsamma. Deras olyckliga såpa blev inte bättre längre fram när Gregg Allman för att själv få lindrigare straff vittnade mot övriga medlemmar i en knarkrättegång.
Men här, våren och sommaren 1971, var bandet som bäst, en sprudlande energisk grupp som fått ett rykte som ett suveränt liveband i första hand, med en förmåga att genomföra till synes hur långa improvisationer som helst, med influenser från rock, blues och jazz. Med ett mästerligt driv i botten med de dubbla trummisarna Jaimoe & Butch Trucks och basisten Berry Oakley svängde det något oerhört om dem. De hade också dubbla gitarrister i Duane Allman, slidegitarrens domptör, och den både melodiska och hårdspelande Dickey Betts. Det hela toppades av Gregg Allmans distinkta och kärva sång och kraftfulla orgelspel. Helt enkelt snudd på perfekt!
Medan de flesta livealbum mest blir ett slags vykort från resan för de hängivna fansen, med ett slags sämre versioner av låtarna än på studiovarianten står vissa ut som mästerverk. The Allman Brothers Bands inspelningar 1971 levererade både ett fantastiskt dubbelalbum och ett gäng rykten och myter. Bland ryktena var bland annat att den allra första kvällen skulle ha varit magisk, men den spelades aldrig in så det är inte den som dyker upp här på denna återutgivning med extra allt (nästan då alltså).
I stället får vi i cd-versionen sex skivor med fem konserter. Fyra är från mars 1971 och den femte den allra sista konserten som gjordes på legendariska Fillmore East 27 juni samma år. Ljudet är superbt, remastrat från originalen. För oss nördar är det roligt att jämföra de olika inspelningarna, det blir ju förstås ett antal upprepningar med samma låtar. Men det är bara roligt, även att höra de förtvivlade försök som inlånade saxofonisten Juicy Carter gör för att förgylla den esoteriskt vackra ”In memory of Elisabeth Reed” under andra konserten.
LP-boxen innehåller fyra album med de bästa versionerna av varje låt. Albumen är pressade i bästa vinylkvaliteten så för de som ärar sina vinylspelare väntar en högtidsstund.
Som tonåring trodde jag inte att ”Live at Fillmore East” skulle bli ett av mina mest spelade album genom livet. Men så är det, det ger en livsgivande energi varje gång och den gnistan finns fortfarande kvar. Och här blir det ju här mycket som helst av det. Härligt!
Bästa låt: ”In memory of Elisabeth Reed” (tredje konserten)