På Upside down mountain lämnar Conor Oberst omvärldsbekymren och gör ett välkommet återvändande till texter om personliga angelägenheter. Skrammelrocken med bandet ger vika för mer ensam akustisk gitarr och darrande röst. Lite som tidigt i karriären med Bright Eyes alltså. Men betydligt mer moget och gladpoppigt (delvis tack vare First Aid Kits fina körinsatser). Resultatet är ångestpop för 30-plussare och en av Obersts bästa soloskivor.
Bästa spår: ”Hundreds of ways”