Konsert
Angélique Kidjo
Uppsala Konsert & Kongress
Lördag 20 maj
Angélique Kidjos musik kräver hela kroppen och gör sig inte bäst inför en sittande publik. Jag recenserade hennes förra spelning på Uppsala konserthus, 2014, och funderade då som nu över valet av lokal. Kvällens konsert inleddes dessutom något tveksamt av den beninska världsartisten. Sjöng gjorde hon lika kraftfullt och övertygande som tidigare, och med ett bättre band denna gång. Men nu kändes energin ojämn och jag hann tänka att hon kanske börjat bli till åren. Som jag fick äta upp alla funderingar!
Kidjos musik benämns ibland något förminskande som ”världsmusik”, vilket stämmer i den mån att hon väver samman musikinfluenser från olika delar av världen men med rötterna starkt fästa i västafrikanska musiktraditioner. Ikväll fick vi höra mycket från det senaste egna albumet, ”Mother nature” från 2021, där Kidjo hittat tillbaka till de egna rötterna samtidigt som hon blickar framåt i samarbeten med flera av den afrikanska kontinentens yngre stjärnor.
Först inför kvällens fjärde låt, ”Do yourself” från nämnda album, talade Kidjo till publiken och direkt hände något med energin i salen. Det blev tydligt att det är i kombinationen artist, aktivist och historieberättare som hon skapar sin magi. Härifrån gick det bara uppåt: den intensiva, nära på aggressiva hyllningen till kubanska artisten Celia Cruz, häftiga Talking Heads-låten ”Once in a lifetime” där hela publiken kom på fötter för att sedan inte sitta särskilt mycket mer, den vitala tolkningen av Melika Makebas ”Pata pata” där Kidjo brast ut i en euforisk dans.
I hennes musik är glädjen det mest påtagliga, men här finns hela tiden allvarets underton. Hon förde fram budskap såväl om kvinnors rättigheter som den fortfarande pågående kolonialiseringen av afrikanska länders mark och resurser. Det kom fram snyggt i den avskalade ”Choose love”, och inte minst i reggaedoftande kampsången ”Mother nature”. En eloge också till musikerna, särskilt de två slagverkarna som lyfte och förstärkte det rytmiska fundament som Kidjos musik vilar på.
Jag lyssnade på en intervju med artisten där hon sa att hon med sin musik vill göra världen till en lite bättre plats att leva på. Det är höga anspråk.Men när hela salen stod upp och hoppade så att golvet gungade under de rödklädda stolarna, var jag beredd att säga att hon faktiskt lyckats.