Efter två vingklippta pandemisomrar är Parksnäckan tillbaka med ett fullspäckat sommarprogram. Från juni till september ska ett sjuttiotal konserter och evenemang äga rum på scenen i Stadsträdgården. Den här kvällen har turen kommit till Ana Diaz. Vädret har varit lynnigt hela dagen, kanske påverkar det publikviljan. Ingen kan påstå att kvällens publik är stor; däremot är den röststark.
Diaz har en gedigen internationell låtskrivarkarriär bakom sig. Hon har skrivit hits till Zara Larsson, David Guetta och Britney Spears, men sedan ett par år tillbaka står det egna musikskapandet i fokus. Nu gör Diaz klassisk svensk pop i dur och moll där ett ultramodernt sound bor granne med såväl folkvisor som finsk tango. Mestadels handlar musiken om olycklig kärlek, men även om att resa sig efter ett svårt avslut. Låten ”VIKOMMERÅDÖ” handlar om ”en kille som inte gjorde så bra ifrån sig”. Beskrivningen passar in på flertalet av kvällens nummer, ett faktum som Diaz själv tycks väl medveten om. Kanske är det denna form av öppna sårbarhet som gör att Diaz har en så trogen följarskara. Det är en gammal sanning att vänskapen spirar när kärleken tar slut. I publiken sitter trehundra vänner till Diaz och håller med om allt hon sjunger.
Denna vänskapsliknande relation mellan artist och publik blir tydlig även mot spelningens slut. Det sista numret, ”Bästis”, liknar mer en kollektiv affirmationsövning än en konsertfinal. Diaz pratar om vikten av att vara sin egen bästa vän och uppmanar publiken att lägga handen på bröstet och lova sig själva att vara just det. Hon sjunger: "Du är inte vilse / Tänk på hur du pratar om dig själv / Akta vad du säger om dig själv / Du ska va’ din bästis ska va’ snäll”. Allt det där är förstås sant, men den här sortens budskap gör sig kanske bättre i ett peppigt instagraminlägg än i låtform. Kloka ord blir sällan stor konst. Det finns dock gott om låtar i Diaz set-list som förgyller den här fredagskvällen. ”Mammas tango” förtjänar ett hedersomnämnande och ”100” är en av de bättre svenska låtar som skrivits under de senaste åren.
I likhet med de andra konsertkvällarna på Parksnäckan finns ikväll ett visst utbud av mat och dryck. Det är Markus Aujalay, rikskänd kock född i Uppsala, som har satt ihop denna sommarmeny. Idén är smart. Den mat som serveras vid spelningar och andra utomhusevenemang är ofta under all kritik. Aujalays namn borgar för kvalitet, eller åtminstone för en ordentlig uppryckning. De sladdriga hamburgare som man ofta möter på den här sortens evenemang ser här ut att ha uppgraderats till acceptabla nivåer. Samma sak gäller de nachotallrikar och majskolvar som finns på menyn. Det minst konventionella alternativet är Öjebyröra i briochebröd. Denna rätt förknippas snarare med Operakällaren än med festivaltält och är därför ett roligt inslag bland alla hamburgare och nachotallrikar. Man kan dock fråga sig om stjärnkockens välsignelse har nått fram till konsertbesökarna. Foodtrucken generar ingen kö, och i samtal med några gäster framgår det att man inte har hört talas om det är Aujalays som ligger bakom menyn. Lyckligtvis återstår nästan en hel konsertsommar på Parksnäckan.