Roman
Bret Easton Ellis
Skärvorna
Övers. Johan Nilsson
Brombergs förlag
När Bret Easton Ellis återvänder till romanformatet gör han det med en 600 sidor lång tegelsten. Nästan som för att bokstavligen ha något att slå i skallen på den som trott att han var uträknad som författare. Mycket i denna fiktivt självbiografiska berättelse, där huvudpersonen heter Bret, känns bekant från författarens tidiga romaner. Människorna i "Skärvorna" är unga och vackra men ibland skrämmande.
Vi befinner oss i det tidiga 1980-talets Los Angeles. Bret ska börja sista året på gymnasiet. En seriemördare som kallas Trålaren härjar i stan och i Brets klass börjar den mystiske Robert Mallory. Medan dåden kryper närmare frågar sig Bret om sammanträffandet mellan Mallorys ankomst och Trålarens mördande verkligen är en slump. Som om det inte vore nog hotar flickvännen Debbies pappa att slå hål på den homosexuelle Brets relationsmässiga skådespel.
Berättelsen är stundtals febrig, en nervig ungdomsskildring där steget från barndom till vuxenvärld öppnar sig som ett stup bakom en rad av snubbeltrådar. Som roman betraktad har den dock svagheter. Upprepningar och överflödiga upplysningar går ut över gestaltning och nerv.
Allra bäst fungerar boken som tidsdokument, som en resa till en svunnen tid med solbrillor från Wayfarer nonchigt hängande på nästippen hos de avmätta och rika, som med armbågen över bildörren till en Porsche glider in i solnedgången till Ultravoxs "Vienna" och textraden "This means nothing to me".