Linnéa Olssons debutalbum var en omtumlande upplevelse, bara hennes röst och cello. På uppföljaren låter det mera traditionellt, fast åt det håll som hennes samarbetspartners som till exempel Peter Gabriel drar. Här har hon sällskap av musikerna Fredrik Gicken Johansson och Povel Olsson. Ljudlandskapet är därmed betydligt breddat, även om cellon är viktig här också. Låtarna är ofta suggestiva med något olycksbådande, jagat, i upplägget. Spännande musik som dock behöver tämjas lite mer ännu. Men inte för mycket!
Bästa låt. ”What”