Opera
Rusalka
Ånghammaren Österbybruk
13 juli
Det är en imponerande ambitiös satsning som Opera på Österbybruk gör även i år. Att sätta upp en helaftonsföreställning som Antonín Dvořáks opera "Rusalka" är ett vågspel för vilket etablerat operahus som helst, men man gör det med den äran. Bortsett från några randanmärkningar bjuder ensemblen på en känslosam och säker tolkning.
Man gör det dessutom med en minimaliserad dekor och rekvisita. Ånghammaren i Österbybruks gamla del är en bra lokal, den ger en sorts suggestiv stämning från start bara den. Med hjälp av ett par stiliserade klippor, några möbler och kreativ ljussättning blir den allt från vattendrag till skog och slott. Det är dessutom till och med stoppning på stolarna för publiken, vilket kan behövas, operan är ganska lång, låt vara med paus.
Orkestern har bantats till tretton musiker, men det räcker. Under eldsjälen och dirigenten Niklas Tamms ledning låter den stundtals som åtminstone tre gånger så stor. Möjligen några gånger för stor då sången skyms i vissa partier. Det är också det som uppsättningen lider mest av: det är svårt att höra orden. Det gäller många operaföreställningar och det är förstås svårt att lösa det hela som Stockholmsoperan gjort, att ha löpande text i tv-monitorer. Det gäller att läst det detaljrika programhäftet för att hänga med ordentligt i handlingen.
Det handlar om sjöjungfrun Rusalka som förälskar sig i en prins och vill bli människa. Priset för henne blir dödlighet och stumhet. Det sistnämnda underlättar inte precis kommunikationen mellan de älskande och de glider isär. Prinsens otrohet dömer dem båda till döden. Temat känns igen från berättelser som "Undine" och "Den lilla sjöjungfrun". Det handlar också om att växa upp och föräldrars oro för sina barn.
Liksom i förra årets uppsättning av "Carmen" spelar Susanna Reuter titelrollen. Hon gör sin Rusalka som en ung kvinna som vill satsa på passionen och äventyret. Det blir till ett gripande rollporträtt. Det blir även Joel Kyhle som hennes pappa Vodnik. Emelie Thoor som häxan får till en stark scennärvaro. John Haque som prinsen och Synen Vinje som prinsessan sätter sina roller fint liksom övriga.
Som helhet en överraskande gripande uppsättning på en liten ort i Uppland.
Föreställningen ges två gånger till, 15 och 16 juli.