Amason imponerade verkligen som band men ibland blev de instrumentala outro-partierna för utdragna.
Konsert
Amason
Parksnäckan
Torsdag 24 augusti
Solen stack under torsdagskvällen fram bakom molnen och scenområdet i Parksnäckan kändes nästan som ett Way out west i miniatyr då en stor mängd taggade hipsters syntes bland foodtrucksen och merch-tältet. Man förväntade sig nästan att någon skulle dyka upp med langos och slå upp en tältstol när Amason inledde med ”Duvan”.
Låten passade bra som start då den kan tyckas lugn men stegrar och i sin text om att textjaget aldrig kommer ge upp sin kärlek liknar en programförklaring. Den gav också rysningar och påminde en om hur otroligt vacker och säreget djup Amanda Bergmans (Hajen, Idiot Wind, Jaw Lessons) röst är.
Att Gustav Ejstes (Dungen), Petter Winnberg (Little Majorette och Petter Sebastian) och Pontus Winnberg (Bloodshy & Avant och Miike Snow) var med och körade på låten blev också väldigt mäktigt.
— Hej på er! Vi tänkte köra vår allra första låt ”Margins”, sa Amanda Bergman efter två låtar.
Men så tittade hon på det övriga bandet och la till:
— Nej det ska vi inte det, vi spelar något annat!
En låt senare spelade dock bandet ändå ”Margins” för att fira att Amason och låten funnits i tio år.
Att bandet består av musiker som både är mångsidiga och som spelat tillsammans länge märktes. Generellt satt samspelet otroligt tight och alla bandmedlemmar imponerade verkligen.
Amason avslutade kvällen med hitlåten ”Ålen”, till publikens glädje.
Nils Törnquist (Little Majorette) på trummor bidrog särskilt till att skapa en stegrande överjordisk stämning och hade härligt ös i trummorna.
Annars var framträdandet av ”Went to war” ett av kvällens bästa. Låten sjungs av Amanda Bergman och basisten Petter Winnberg och såväl låten som Petters röst påminner starkt om The National och dess sångare Matt Berninger och man ville absolut höra honom sjunga mer. Det instrumentala outrot varade dock för länge, vilket var ett återkommande problem.
En annan höjdare var powerballadiga ”You don’t have to call me”. Störst jubel mötes dock ”Marry me just for fun” av då många ställde sig upp och klappade.
"Parksnäckan kändes nästan som ett Way out west i miniatyr", skriver UNT:s recensent som observerade stora mängder hipsters på platsen.
Publiken jublade när Amason kom tillbaka för extranummer. När bandet då presenterade överraskningsgästerna Andrew Wyatt (Miike Snow) och Anthony Rossomundo (”Dirty pretty things”) kändes dock stämningen något besviken då de flesta nog mest ville höra fler Amasonlåtar. Gänget körde låten ”The weight” men avslutade sedan som tur var med Amasonhiten ”Ålen”.
Sammantaget blåste Amason liv i Uppsalapubliken och man önskade mest att de kunnat stanna ännu längre.