Ämnet är inte ointressant, och författaren, danske Christian Jungersen, tycks ha gjort ovanligt omfattande research innan han satte sig att skriva sin roman. "Du försvinner" är till formen en fiktiv berättelse med drag av fallstudie. Den handlar om en man som efter ett dramatiskt epilepsinanfall under en bilresa på Mallorca tillsammans med hustru och tonårsson får diagnosen hjärntumör. Efter hemkomsten följer neurologisk undersökning och operation. Tumören visar sig vara godartad, men dess verkningar är allt annat än försumbara.
Frederik, framgångsrik skolrektor, blir personlighetsförändrad, tappar impulskontrollen och uppträder chockerande och bisarrt. När det efter en tid visar sig att han även gjort ekonomiskt olagliga spekulationer med skolans pengar och goda namn, hotas han av fängelsestraff, familjen tvingas sälja sin villa och står plötsligt inför en alldeles ny tillvaro. Hustrun Mia, lärare, och sonen Niklas ställs på hårda prov när det gäller sympati, solidaritet, trofasthet och kärlek till den ”nye” maken och pappan Frederik. Den gamle Frederik är försvunnen, nu måste de med växlande framgång relatera till en helt annan människa i ett nytt socialt sammanhang.
Så långt kan den nästa 400 sidor långa romanen tyckas vara en intressant berättelse som även snuddar vid etiska och filosofiska frågor med utgångspunkt från insikten om våra hjärnors bräcklighet. Men "Du försvinner" är dessvärre inte någon bra roman, därtill är den alltför befläckad av schabloner och klichéer, så politiskt korrekt att den snart blir tröttsamt att läsa om välmenande stödgrupper och väninneprat. Hustrun Mia låter sin egen bristande självkontroll ta över på ett sätt som gör att man ibland undrar vem det är som är skadad. När hon dessutom börjar diagnostisera vänner och bekanta som hjärnskadade blir det för mycket Snart sagt alla avvikande beteenden stämplas som skador i hjärnan. Ett drag av populistiskt mansförakt gör inte historien bättre. Därtill har författaren valt att lägga in en kärlekshistoria i det i sig annars tillräckligt dramatiska skeendet.
Romanen pläderar för en biologism som fråntar alla såväl en fri vilja som ett etiskt ansvar för sina liv.
Christian Jungersen har inte kunnat begränsa berättelsen kring det som skulle vara huvudtemat. Allt ska med, och med ett uppdrivet berättartempo lämnas nästan ingenting kvar åt läsaren att relatera till. Av ett intressant uppslag har det blivit en lättviktig, rätt banal historia med en riktigt obehaglig undertext.