Konsert
Sarah Dawn Finer
Winter Songs
Konserthuset i Uppsala, söndag
Sarah Dawn Finer hör till de folkkäras skara. Sedan det stora genombrottet i Melodifestivalen för ett dussin år sedan har hon hunnit med att vara sommarpratare och vinterpratare i Sveriges Radio, julvärd i SVT och programledare för Melodifestivalen.
Musikaliskt har hon blandat och gett. Mellobidrag har varvats med utslätad P4-pop. Men hon har också visat vilken fin sångerska hon är när hon gett sig på lite mer krävande material eller haft stora roller i musikaler. Tack och lov har hon övervunnit de röstproblem som för några år sedan såg ut att hota karriären. I dag sjunger hon med en djupare, fylligare och mer beslöjad röst än tidigare.
Just nu är hon ute på turné med ännu en omgång av "Winter Songs", som i likhet med tidigare år består av musik från hennes två album "Vinterland” och "Winterland”. Med sig har hon ett knippe namnkunniga och skickliga musiker: Jesper Nordenström (klaviatur), Per Lindvall (trummor), Lovisa Samuelsson (cello, klaviatur och sång), Ola Gustafsson (gitarr) och Fredrik Jonsson (bas).
Hon deklarerar tidigt för publiken i UKK att hon ser konserten snarare som en vinterkonsert än en renodlad julkonsert. Den innehållsförteckningen visar sig stämma. Det blir tveklöst mer av lätt svärtade blå toner än glittrig glöggfryntlighet. Ett sympatiskt drag – vem vill kvävas av julstämning redan på första advent?
Ändå uppstår en viss syrebrist i lokalen. Orsaken är Sarah Dawn Finers oemotståndliga lust att prata mellan låtarna. Länge. Utförligt. Helst om sig själv. Hon får visserligen en del sagt, men knappast så mycket att det motiverar dessa monologer. Konsertens balans och dynamik blir också lidande när precis allt ljus riktas mot sångerskan i galaklänning. Ingen av de andra musikerna i bandet får minsta stickreplik.
Musikerna ges också oväntat få tillfällen att briljera. En gitarrist som Ola Gustafsson borde oftare få sätta sin prägel på låtarna. Det samma gäller för pianisten Jesper Nordenström.
Bäst låter det när hela orkestern, inklusive Sarah Dawn Finer, tar ut svängarna i fina tolkningar av standardnummer som "I'll be Home for Christmas" och "Have yourself a Merry little Christmas". Då svänger det fint. Tonerna böjs och det doftar soul, jazz och blues. En betydligt angenämare bouquet än den ackordmalande pop som knappast är Sarah Dawn Finers bästa gren.