Roman
Leif Randt
Allegro Pastell
Övers. Christine Bredenkamp
Forum
"Allegro Pastell" säljs in som en kärleksroman – men är i själva verket en dystopisk samtidsroman om en generations oförmåga till verklig kontakt. Kärleken finns där, men mest som en idé, och sexet, men det är stumt och stelt. Det är bara när romanfigurerna sms:ar som de kan vara någorlunda genuina och göra snedsteg, förlora kontrollen. Tyvärr är det något av det sannaste jag har läst om vår samtid.
Det tyska stjärnskottet Leif Randt sätter i "Allegro Pastell" ord på den självreflexiva unga människan av i dag, som inte ens när hen är hög kan överge blicken på sig själv. Det är ett ständigt utvärderande, och en upptagenhet med att inte bara ha rätt skor på sig – utan att ha rätt fel skor.
Språket är exakt och effektivt. Det finns ett mått mörk humor, som när en av huvudpersonerna envisas med att meditera varenda dag fast han aldrig lyckas få tyst på sina tankar. Romanen utspelar sig i Berlin under den varma sommaren 2018 och rör sig i en värld av webbdesigners, konstnärer och författare. En modern intelligentia i världens kanske hippaste stad, med klimatkrisen som en illavarslande fond bakom allt de gör.
Det är en konst att lyckas fånga väder utan att beskriva det, men Leif Randt lyckas måla upp en bild av den närtidshistoriska sommaren som känns nära, men ändå så långt bort. Den svenska översättningen av Christine Bredenkamp håller hög nivå. Romanen kunde lika gärna ha varit skriven på svenska.