Vera Brittains självbiografiska upplevelser av första världskriget i "Testament of youth" fick ett enormt genomslag när boken publicerades. Tack vare blivande superstjärnan Alicia Vikander i huvudrollen får kostymdramat så mycket kött, blod och känslor att det blir en relevant film även i våra dagar.
1914 var en tid då samhället var på väg mot ett skifte. Små genombrott i social utveckling skedde hela tiden och plötsligt var det inte otänkbart för en flicka ur den brittiska medelklassen att söka till Oxford. Trots att Vera Brittains pappa egentligen tycker att det är slöseri med både tid och pengar tillåts hon mot alla odds att göra ett ansökningsprov. Framtiden ser ljus ut och den viljestarka Vera är stolt och glad och har siktet inställt på en akademisk karriär och en framtid som författare.
Alicia Vikander äger den här filmen från allra första stund. Och när hon möter den sammetsögde Roland, som spelas av Kit Harington ("Game of thrones") föds ett av de mest karismatiska unga kärlekspar jag sett. Trots att de bara får gå på dejt övervakade av ett förkläde och knappt kysser varandra sprakar det på duken. Men så bryter kriget ut och allt förändras. Vera får vinka farväl av sin bror och sin fästman, som i ungdomlig iver propsar på att få åka till fronten.
Hon anmäler sig som frivillig sjukvårdare och hamnar så småningom i Frankrike under hemska förhållanden. I takt med att Vera konfronteras med blodiga kroppar, elände och personliga förluster skruvar Vikander gradvis ned ljuset i sina ögon. Den känslomässiga tyngden i den här snabbt accelererande tragiska historien skapas, till synes enkelt, genom närbilder på denna unga men ändå så skickliga skådespelares känsliga ansikte. Hon är fullkomligt strålande. Tillsammans med det vackra, impressionistiska fotot skapas en intimitet och skärpa som på djupet visar hur krigets fasor och grundläggande meningslöshet påverkar alla, även dem som inte ligger i skyttegravarna.