Drama/Komedi
Titel: Fremont
Visas på: Fyrisbiografen
I rollerna: Anaita Wali Zada, Hilda Schilling, Jeremy Allen White
Regi: Babak Jalali
Speltid: 91 min
Betyg: 3
Från Buster Keaton till Jim Jarmusch innehåller filmhistorien rikligt med exempel på regissörer som har gjort minimalistisk deadpan till sitt främsta uttryck. Just Jarmusch lär också ha utgjort en av de främsta inspirationskällorna till "Fremont", vars svartvita bilder av landsvägar, bensinmackar och sparsmakade interiörer ekar av det lakoniska tilltalet i filmer som "Stranger than Paradise" (1984). Detta är den typ av film där döden inträder genom att ett huvud plötsligt faller ned på ett tangentbord, eller en rollfigur uttryckslöst fäller tårar som aldrig torkas bort.
Donya är en afghansk tolk som under kaosartade former har lyckats ta sig till ett nytt liv i USA. Här framlever hon stillsamma dagar på en fabrik för kinesiska lyckokakor, men plågas av sömnlöshet och traumatiska minnen. Tankarna går till de familjemedlemmar och vänner som lämnades kvar i talibanernas klor. I avskalade tablåer skildras hennes möten med den pratsamma kollegan på jobbet, restauranginnehavaren med en fäbless för tv-såpor och psykologen som helst av allt högläser ur Jack Londons "Varghunden".
Regissören Babak Jalali har gjort en söt och sympatisk, om än något preciös film, vars lågmäldhet är dess främsta tillgång. Liksom lyckokakornas harmlösa profetior hyser filmen en närmast naiv blick på världen som känns välgörande i cyniska tider.