För ganska precis ett år sedan hette det i media att den svenska spelindustrin var ett under med tydliga kopplingar till Hollywood. Bara ett par månader senare kraschade Stockholmsbaserade utvecklarstudion Grin - enligt ryktet på grund av indragna förskottsbetalningar från utländska finansiärer. Undret var ett luftslott och Hollywood-kopplingarna gjorde ingen skillnad. Avalanche Studios var blott en hårsmån från att också de stryka med under katastrofåret 2009. Nu är de tillbaka med Just Cause 2, företagets tredje titel och ett spel som tar Hollywoods viktigaste valuta - explosionerna - på fullaste allvar.
På de flesta andra punkter är dock Just Cause 2 ett spel som inte går att beskriva som "allvarligt". Rico Rodriguez, spelets hjälte, är ett komisk hopkok av klassiska actionhjältar och berättelsen är lika självmedvetet ironisk som den är lättsamt oväsentlig. Det viktiga här är inte varför man gör något - utan hur man gör det. Just Cause 2 är som allra bäst när man med vapen, änterhakar och fallskärmar kastar man sig runt i ett hav av eld, skapar kaos och kapar flygande helikoptrar med knytnävarna. Actionunderhållning med glimten i ögat, ett smörgåsbord fyllt med lättantändliga godbitar. Världen, det hisnande (både i volym och tempo) öriket Panau, är ett imponerande tekniskt hantverk som lyckas med saker få andra spelutvecklare hittills kunnat. Att ena stunden susa fram med vansinnigt snabba båtar vid kusten, för att sedan kapa ett passagerarflygplan och flyga över jättelika bergskedjor - bara för att sedan kasta sig ut och påbörja sin färd tillbaka till vattnet - ger en frihetskänsla lik den i Grand Theft Auto - fast gånger tio.
Men Just Cause 2 är inte bara ytterligare ett exempel på att de allra coolaste personerna är de som aldrig ser tillbaka på en explosion, det är också ett bevis på att svenska spelföretag faktiskt kan överleva - så länge de utarbetat en realistisk spelplan. När Avalanche tittar framåt ser de en ljus framtid - påeldad av explosiv actionunderhållning av allra högsta klass.