Köttinspektionen söker under året nya infallsvinklar genom att bjuda in externa curatorer och ge dem fritt spelutrymme. Det är ingen dålig idé.
Konstnärsgruppen Haka som driver Köttinspektionen har i flera lyckade utställningar visat att behärskar de ruffiga rummen på Strandbodgatan. Det är viktigt för att kunna presentera utställningar så bra som möjligt. Men när en hängning verkligen sitter uppstår också risken för bekvämlighet. Det är då det kan vara produktivt att skaffa sig nya perspektiv.
Utställningen ”A longer table” är curerad av Heather Jones och Sally Müller, och en del i duons fortgående projekt om hur begreppet gästfrihet fungerar och kan fungera i samtidskonsten. De inbjudna konstnärerna Ami Kohara och Erik Sjödin är båda processinriktade, och en stor del av utställningen består av möten där publiken inbjuds att delta i sociala interaktioner.
Det finns just nu en trend där konsten närmar sig eventet, vilket kan innebära väldigt mycket och vara både bra och mindre bra.
En bredare interaktion än den mellan verk och betraktare innebär ett bredare och mer inkluderande konstbegrepp, vilket kan fungera som en öppning in i en värld som är relativt sluten.
Men det är också riskfyllt att reducera konsten till mellanmänskliga feelgood-händelser. Det är exempelvis lätt att tänka sig en trevlig picknick som ett konstverk, men svårt att tänka sig att konstverket i fråga som särskilt intressant.
Det curatorsduon är ute efter är emellertid att behålla den kommunikativa öppenhet som skiljer konsten från det mesta i samhället och låta det förutsättningslösa mötet mellan verk och betraktare växa och bli ett rum som fler kan gå in i. Ambitionen är fin.
Erik Sjödin bjuder med workshopen ”Våra vänner pollinatörerna” in publiken till att tillverka och placera ut insekthotell av vedklabbar. Parallellt visar han också ett litet bibliotek med böcker som handlar om bin, och drar därifrån en linje till människans nästan naturgivna drift att betrakta världen genom sig själv, dvs insekternas organisation och drivkraft som speglande det mänskliga.
Ami Kohara visar ett par videoverk som kretsat kring matlagning som möte och rekreation, och har dessutom bakat mångkulturella muffins med konsthallens besökare. Jag har inte deltagit i baket, men väl smakat resultatet.
Lyckligtvis smakar bakverken förfärligt. En workshop som resulterade i instagramvänliga och smarriga cupcakes hade bara varit en reproduktion. Men ett äckligt resultat återtar en social aspekt av matlagningen som prestationssamhället oftare talar om än verkligen praktiserar. Ett gott resultat!