En månad efter krigsutbrottet och redan premiär

På mindre än en månad har Gottsunda dans och teater skapat föreställningen om Ukraina. Det är ett personligt föredrag som ritar om kartan.

Sofia Gabrielsson, danspedagog på teatern, och Sergej Tanja Brändén, före detta teaterelev. Båda har personlig anknytning till landet Ukraina.

Sofia Gabrielsson, danspedagog på teatern, och Sergej Tanja Brändén, före detta teaterelev. Båda har personlig anknytning till landet Ukraina.

Foto: Kerstin Helsing

Recension2022-04-08 16:45
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Teater 

Ukraina. En performance lecture om ett land

Gottsunda dans och teater 

Urpremiär 7 april 

Av: Sergej Tanja Brändén, Sofia Gabrielsson, Kerstin Helsing, America Vera-Zavala, Johanna Westlin

Regi, scenografi, dramaturgi: America Vera-Zavala

Teater är en jämförelsevis ganska långsam konstform. Formen performance lecture – förhöjt föredrag – möjliggör snabba konstnärliga ryck eftersom texten skapas utifrån ensemblens egna erfarenheter och kompetensgrunder. En månad har gått sen krigsutbrottet i Ukraina och ändå har ”Ukraina” redan hunnit gå till premiär.  America Vera-Zavala har jobbat under taglinen ”det är galet att göra en föreställning på mindre än en månad, men det är ännu galnare att starta ett krig”. 

Vi möter Sofia Gabrielsson, danspedagog på teatern, och Sergej Tanja Brändén, före detta teaterelev. Sofia bodde i Odessa i ett antal år och älskar landet. Sergejs mamma kommer från Kiev och har släkt kvar där.

Duon delar med sig av minnen, reflektioner och anekdoter från och om Ukraina. Sergej berättar om hundpromenaderna förbi brödfabriken där man kunde köpa med sig rykande varmt rågbröd direkt från ugnen. Sofia berättar en lustig historia om ett undergroundsällskap som bjuder in henne och hennes indieband för en spelning. Dagboksanteckningar läses upp och en karta kontextualiseras om bort från krigsrapporternas linjedragningar av trupper som bryter in. Istället pyntas den med pictogram som betecknar det personliga med landet – vinflaskor, solglasögon, fotbollslag och så klart solrosfälten. 

Scenen är täckt av tygstycken i de ryska och ukrainska flaggornas färger. Ländernas historia är sammanvävd, men måste också sorteras i två. I en passage dansar duon till en cover av The Clashs punkklassiker ”London Calling” – ”Kyiv calling”. ”We live by resistance” sjunger bandet. I en annan del projiceras ett videokonstverk där vännen Roman Solyanik monterar ihop en Kalasjnikov med förbundna ögon inför publik. 

Föreställningen är absolut inte färdig, konstigt vore det på så kort tid. Det är inte ett negativt kritikeromdöme, bara fakta. Kriget pågår och Sofia och Sergejs berättelser har ännu ett öppet slut. Det är ohyggligt att tänka på hur den så personligt anstrukna texten kan komma att ändras från en dag till en annan beroende på hur de ryska styrkorna tränger in. Hoppas att Sergej och Sofia får ge sin publik ett lyckligt slut.