Marveldebuterar gör Matthew Macfadyen ("Succession") som spelar TVA-agenten Paradox.
Superhjältefilm
Titel: Deadpool & Wolverine
Visas på: Filmstaden, Nordisk Film Bio
I rollerna: Ryan Reynolds, Hugh Jackman, Emma Corrin
Regi: Shawn Levy
Speltid: 127 min
Betyg: 4
Ingen anledning till oro, det här är en spoilerfri recension. Hajpen är påtaglig och spekulationerna har ränt vilda om vilka cameos och kändisar som kan tänkas dyka upp. Vi lever nämligen i den så kallade multiverse-eran av Marvels filmiska universum där olika iterationer av deras superhjältar (och aktörerna som spelade dem) plötsligt kan dela scen med varandra. Att det är vad filmbolaget hoppas på som dragplåster går ingen förbi. Superhjältefilmer har börjat ge en fadd smak i munnen och Marvel har inte lyckats komma på fötter igen efter ”Avengers: Endgame” (2019), med några få undantag. ”Deadpool & Wolverine” är den superserum-injektion vi väntat på.
Rappkäftade Deadpool (Ryan Reynolds), som inte tar något seriöst, slår sig ihop med buttre Wolverine (Hugh Jackman), som tar allting seriöst, för att rädda världen. Mer än så behöver du inte veta.
Ända sedan Disney köpte upp 20th Century Fox, som ägde rättigheterna till X-Men-figurerna, och därmed fick alla Marvel-hjältarna under samma tak har fansen hoppats och skrikit efter att favoriterna Deadpool och Wolverine ska mötas på duken. En oro fanns att Disney skulle sätta munkavel på den barnförbjudne Deadpool, men icke. Han spottar ur sig vulgära repliker snabbare än du hinner uppfatta dem och fajterna är mer blodstänkande än någonsin, det kan inte bli annat när det handlar om två karaktärer som både har helande krafter. Slafs slafs. Att Wolverine fick ett känslofyllt avslut (trodde vi) i James Mangolds ”Logan” (2017) var inte heller ett problem (läs: multiverse).
Är det en god idé att ha med sig nördbibeln så man har koll på varför publiken runt omkring en tjoar och applåderar? Absolut. Man behöver den inte men upplevelsen blir så mycket mer givande. Självrefererandet är konstant. Frågan är bara hur man ens ska bedöma en film där en så stor del av behållningen är nostalgi och intern humor? Kanske räcker det med en flaggning. För även utan metahumorn är actionscenerna fortfarande lika episka och skämten lika galna och hysteriska. ”Deadpool & Wolverine” är den ultimata Deadpool-filmen och upplevs bäst på bio i en fullpackad salong. Jag satt med ett lyckligt flin hela filmen igenom.