Teater
That’s life
Uppsala stadsteater, Intiman
Text och regi: Göran Engman
Medverkande: Göran Engman, Per Wickström och Katarina Bohm
Göran Engman är mest känd som den excentriske Sören Rapp i ”Skärgårdsdoktorn”, men för Uppsalapubliken är han en man med många hattar. Över 500 teateruppsättningar har han varit med i, och han har tillhört den fasta ensemblen på Uppsala Stadsteater i nästan 30 år. Det är ett helt liv, och helt liv är vad som serveras på Intiman med lunchföreställningen ”That’s life”, utöver en fräsch laxrätt med potatissallad med kapris och aioli till. Vid pianot sitter Per Wickström för Göran Engmans liv innehåller musik – mycket musik.
För den som är bekant med Göran Engmans tidigare shower på teater – julshow, nyårsshow, 60-talsmusikshow – så är repertoaren välbekant. En hel massa Elvis, så klart, plus Johnny Cash, Roy Orbison, Frank Sinatra (titellåten!) och lite Freddie Wadling och Jerry Williams.
Resultatet är en musikmedley med monolog som går i rasande tempo på sina 60 minuter. Från barndomen i Västervik – eller ”Westerwik” på småländska – till turnéerna med Riksteatern, London, New York, Köpenhamn, Uppsala. Görans pappa ska ha gett honom rådet vid något tillfälle att sluta jaga sin egen skugga, för det är skuggorna som gör måleri levande.
Något snarlikt hade jag önskat tillämpats här, för det går fort på ett sätt som förmodligen inte är hjälpsam för publikens matsmältning. I skuggorna finns det också här något som hjälper en att fästa blicken och dämpa åksjukan. Saknaden efter vännen Freddie Wadling och kärleken till den omsorgsfulla mamman som gav alla blomnamn är två exempel. Annat rusas mest förbi. Det görs en antydan till ett försummat familjeliv och en utbrändhet.
Men mer än något annat är det lustfyllt. Görans stora kärlek är teatern och älskarinnorna heter Julia, Ofelia, Arkadina, Hedda Gabler, Fröken Julie och så vidare. Och så musiken. I en passage berättar Göran om hur han och barndomskompisen brukade gå på alla konserter de kunde när de var i tonåren, hur de smet in i logerna och fick träffa artister, få autografer.
I kärleken till musiken bottnar showen och ger mersmak. Men det är så klart en fullständigt omöjlig uppgift att sammanfatta sitt liv på dryga timmen. Så är livet – en del skröna, mycket musik och en gnutta kärlek.