"Clara Sola" är en ond men vacker vuxensaga

Drama

Titel: Clara Sola

Visas på: Bio

I rollerna: Wendy Chinchilla Araya, Ana Julia Porras Espinoza, Flor Maria Vargas Chavez

Regi: Nathalie Àlvarez Mesén

Speltid: 108 min

Betyg: 4

Clara är hos doktorn för sin krokiga rygg tillsammans med sin åldrade mamma och en tonårig systerdotter. Doktorn föreslår operation så att Clara ska få mindre ont. Men mamman vägrar. Hon menar att Gud har skapat dottern så för en speciell uppgift.

Clara har ingen talan. Hon är instängd i en kropp som smärtar. Hennes uppgift i familjen är att välsigna andra fattiga bybor med krämpor i ett madonnatyngt hemmakapell och sålunda förmedla hopp. Hon hittar på egna hemliga namn för sina närmaste och Sola (spanska för ensam) är det som hon har gett sig själv.

Men en dag får hon syn på en grannkille, och när han dessutom är snäll mot henne blir hon förälskad. Och inte bara det, hennes sexuella känslor väcks. Modern jobbar hårt och grymt med att begränsa Claras liv och lust. Systerdottern har först medkänsla, men så blir även hon intresserad av grannkillen.

Clara har många systrar i filmhistorien, kvinnor som har begränsats av konventioner, fysiska tillkortakommanden, religion eller komplicerade förhållanden med mamma. Vi har sett dem i Brian De Palmas skräckklassiker "Carrie"(1976), Ettore Scolas relationsdrama "Kärlekspassionen" (1980) och Greta Gerwigs "Lady Bird" (2017), för att nämna några exempel. Men sällan har dessa udda kvinnors historia berättats så bildskönt som i Nathalie Àlvarez Meséns långfilmsdebut.

Runt om familjens termitangripna och ruttnande hus rasslar löven i den djupgröna regnskogen. Clara har ett säreget förhållande till familjens vita häst och skaffar sig också en vän i form av en gylleneskimrande skalbagge. Berättelsen växer fram och fördjupas stillsamt, understödd av ren bildpoesi.

Såväl filmfotot som Claras belägenhet påminner om den mexikanska konstnären Frida Kahlo. Även hon hade en skadad rygg och har förmedlat smärta, erotisk lust och naturmystik i sina målningar.

Det är inte många repliker i filmen. Att titelrollsinnehavaren Wendy Chinchilla Araya är dansare märks i hennes spel där kroppsliga uttryck är väl använda, i synnerhet när Clara inte förmår förklara de allra starkaste känslorna med ord. "Clara Sola" är en fullödig berättelse, en ond men vacker vuxensaga som får ett surrealistiskt slut. Bildpoesin är med ända in i det översinnliga.